Han sadlade om till hovslagare

ÖVERKALIX. Hos fembarnsfamiljen Pohjanen-Tegelid på Sirillus är hästen ett naturligt inslag i helg och vardag. För Patrik Tegelid, 36, har hästen blivit ett levebröd. Tillsammans med kalixbon Tomas Sundqvist bildar han ett hovslagarteam i elitklass.

Oskar Tegelid är snart sju och nästan lika duktig som pappa. Så det är klart att man kan smida en egen hästsko. Fotograf: bosse johansson

Oskar Tegelid är snart sju och nästan lika duktig som pappa. Så det är klart att man kan smida en egen hästsko. Fotograf: bosse johansson

Foto:

Överkalix2008-01-03 00:00
Patrik Tegelid är gift med Anna Pohjanen Tegelid, dotter till författaren Bengt Pohjanen. Gården Sirillus ligger naturskönt vid Kalix älv i Tallvik och är mest känd för sin ryskortodoxa kyrka.

Då NSD besöker Sirillus är Julia Tegelid, 11, ute och rider i paddocken. Hästen Burhult Topsy är vit och smälter in i midvintermiljön.

I stallet är storasyster Emma, 13, i full färd med att rykta welshhingsten Moelgarnedd Dewin.

- Jag rider Dewin nästan varje dag och vi tävlar i hoppning och dressyr.

Ett par timmar om dagen lägger Emma ned på att rykta, borsta, mocka, sköta grejerna och ta ut Dewin i hagen.

- Men det är jättekul. Allt är roligt med hästar, försäkrar hon med ett leende.

<_Mellanrubrik>Hamnade i stallet

Sin första häst fick Emma då hon var tre år. Alla fem barnen håller på med hästar, berättar mamma Anna Pohjanen Tegelid:

- Det är naturligt då vi bor så här och har hästar på gården.

Då Patrik Tegelid började fria på Sirillus fick han snabbt lära sig var stallet låg.

-&nbsp;Jag började med att mocka, vi tillbringade mycket tid i stallet. Sedan började jag rida och gick ridskola i Överkalix ridklubb.

Patrik Tegelid jobbade på Isolamin men började fundera på att sadla om då han upptäckte att det fanns behov av hovslagare.

-&nbsp;Om en häst tappar skon måste man ju få på den. Så jag gick två hovvårdskurser, det var för cirka tio år sedan.

Patrik Tegelid har alltid varit praktiskt lagd och duktig på hantverk.

-&nbsp;Det var han redan under skoltiden, minns Anna som lärde känna sin Patrik redan på lekis.

För några år sedan gjorde Patrik Tegelid slag i saken och blev hovslagare.

<_Mellanrubrik>Givande praktik

Hovslagarutbildningen var i Uppsala och praktiken fick han med Tomas Sundqvist från Påläng utanför Kalix.

Tomas var rörmokare men hustrun Victoria hade ridit sedan barnsben och fick honom på andra tankar:

-&nbsp;Jag blev lärling hos hovslagaren Bengt Enberg. Han tyckte jag hade handlag, det var i början på 1990-talet, berättar Tomas Sundqvist.

I samband med hovslagarjobb på Sirillus lärde Tomas känna Patrik och i dag bildar de ett framgångsrikt lag.

<_Mellanrubrik>Legitimering ger status

Sedan i somras tillhör de den lilla skara hovslagare som har gesällbrev. De gjorde gesällprovet samtidigt, fyra delprov med domare från södra Sverige.

-&nbsp;Det är första gesällprovet som gjorts i Norrbotten. Vi fick smida fyra skor från ett plattjärn, verka och sko en häst med skorna. Dessutom fick vi smida två skor efter en ritning, tillverka två sjukbeslag och göra ett teoriprov.

Svenska hovslagareföreningen jobbar för att öka yrkets status. Regeringen väntas inom kort skydda namnet &quot;legitimerad hovslagare&quot; och då krävs gesällbrev; på sikt kommer det att krävas examen med högskolestatus.

-&nbsp;Legitimering är något som många väntar på. Många skador på hästens ben, senor och så vidare kan förebyggas och undvikas med bra hovvård, säger Tomas Sundqvist.

Tegelid och Sundqvist har var sitt hovslageriföretag men jobbar för det mesta tillsammans.

-&nbsp;Det är roligt att vara två. Den sociala delen är viktig, att ha arbetskamrater. Jobbet går snabbare också, säger Tomas Sundqvist.

-&nbsp;Om en kund har bara en häst skor vi halva hästen var. Men det är vanligt i dag att man har minst två hästar, tillägger Patrik Tegelid.

<_Mellanrubrik>Ryktet nådde långt

Kunderna finns framför allt i Norrbotten men var sjätte vecka åker man till södra Sverige, till ett större dressyrstall med hästar i landslagsklass.

-&nbsp;Vi är där tre dagar och gör ett 20-tal hästar varje gång. Det är ett kvitto på att man gör nånting bra, konstaterar Tomas Sundqvist.

Gesällbrevet var en förutsättning för att få jobbet, men det räcker inte med ett papper.Som i de flesta hantverksjobb är det mun-till-mun-metoden som gäller:

-&nbsp;Vi fick jobbet på rekommendation. Dom hade hört och sett att vi gjort bra jobb. Sånt sprids oavsett om det gäller en ponny ute i skogen eller en landslagshäst, säger Patrik Tegelid.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om