Färden går efter en slingrande grusväg. Först syns mest tallar och granar – och en hare som har börjat få vinterpäls. Men så plötsligt, mitt i barrskogslandet, nästan fyrtiofem kilometer nordöst om Överkalix, uppenbarar sig det första huset i byn som har utsetts till årets by i Överkalix. Beviset – en nytillverkad skylt – ska alldeles strax levereras av Överkalix två kommunalråd. På plats i sin Volvo 245 är makarna Ingrid och Rolf Gustafsson. De flyttade hit till Rolfs gamla hemby från Kiruna när båda hade fått pension för fem år sedan, och utgör hälften av Vallsjärvs fyra invånare. Dessutom är de yngst i byn med sina 69 och 70 år.
– Så vi ska nog passa på att be kommunalråden om en ungdomsgård, säger Rolf Gustafsson med glimten i ögat.
Dessa dyker upp en liten stund senare, och snart kånkas det och skruvas för fullt. Ser på gör byns ålderskvinna, 90 år unga Maja Olsson. Hon kom hit från Finland som hembiträde 1949, träffade kärleken – och blev kvar. Något hon aldrig har ångrat.
– Jag har åkt mycket skidor och plockat bär, berättar hon.
Mest livat var det i byn på 1950-talet då här fanns över hundra invånare, skola, telefonväxel, affär och post. Men det innebär inte att det inte händer saker idag också.
– Vi ordnar allt ifrån grillfester till midsommarbön. Varje jul och påsk ser vi också till att jultomten och påskkäringar kommer hit, berättar Roland Nilsson, en av eldsjälarna i Vallsjärvs byaförening.
Föreningen har dessutom sett till att byns strand röjts upp och försetts med omklädningsrum, bastu och grillplats. Vilket är en av anledningarna till utmärkelsen nu.
– Det är första gången årets by utses i Överkalix. Men inte sista, säger kommunalrådet Sarah Karlsson innan det är dags att fira med smörgåstårta hos bybon Elvy Nilsson.
Men så var det ju det här med sjöodjuret. För visst finns det väl ett sådant?
Rolf Gustafsson ler:
– När man var barn varnades man att för att gå ensam till stranden.
Första gången odjuret ska ha skymtats var på 50-talet. På 70-talet kom sedan nya vittnesmål om att en tre meter lång best synts i sjön. Faktum är att odjuret till och med försökte fångas med stora specialkrokar och innerslangar från stora traktordäck som flöten. De senaste åren har det dock varit lugnt.
– Men vi hoppas så klart fortfarande på att få se ett sjöodjur, säger Roland Nilsson muntert.
Och vem vet. För efter många år ser en annan, minst lika stor önskedröm ut att bli sann i Vallsjärv.
– En ny familj har meddelat att de ska flytta in i byn. Blir det så är vi fler efter jul, säger Rolf Gustafsson och ler stort.
