Redan ute på gårdsplanen syns ljusstakarnas gula sken i fönstren. Inne lyser flitens lampa. Här i den omgjorda ladugården – närmare bestämt i det gamla gödselhuset – tillverkar Jonas Andersson och Katarina Wennström handskar, ryggsäckar, mössor och andra läderprodukter i långa rader.
– Somligt syr vi efter gamla mallar från trakten, annat efter egen design. Det här ska bli en innervante till en Överkalixhandske, säger Katarina under en paus från symaskinsknattret.
Bredvid trycker Jonas ut skinnbitar med ett gammaldags stansjärn, på ungefär samma sätt som när man gör pepparkaksfigurer.
– Just det var det enda som blev kvar efter branden. Allt annat brann upp. Men jag fick leta en vecka innan jag hittade något. Sedan kunde vi rita av och göra nya mallar, berättar han.
Den dramatiska händelsen som paret aldrig lär glömma inträffade i mars 2016 i deras tidigare verkstad i grannbyn Vännäsberget, en söndag när ingen var där. Orsaken har aldrig kunnat fastställas. Men helt klart är att det som började med att en granne såg lite rök under takstolarna snabbt utvecklades till rena eldhavet – vilket inte bara slukade hela byggnaden med lädermakeriet utan snart även hotade den intilliggande trähusfabriken som i åratal drivits av Jonas familj. – Lågorna var jättenära. Men tack vare räddningstjänsten och att min bror skottade upp snövallar med traktorn räddades den, säger Jonas.
– Man var helt chockad, tillägger Katarina.
Redan innan askresterna svalnat bestämde sig dock paret för att inte ge upp, utan starta upp verksamheten på nytt. Men ett problem var att alla gamla originalmallar gått upp i rök.
– Flera var riktigt gamla. Så det kändes väldigt tråkigt, säger Katarina Wennström.
Fyra år senare vet varken hon eller Jonas hur många timmar som lagts ned på att gjuta golv, sätta in fönster och inreda det nya stället, liksom att få tag i ”ny-gamla” verktyg och maskiner. När det gäller de uppbrunna handsk- och ryggsäcksmallarna fick duon emellertid oväntad hjälp.
– En del som tidigare handlat av oss kom med produkterna så att vi kunde sprätta upp dem och rita av de olika delarna. Även om man såklart önskat att originalen fanns kvar var det ovärderligt, säger Katarina.
Samtidigt kom annat ”i vägen”. Eller vad sägs om en hel festplats? Jonas ler:
– Förra hösten köpte jag ju Brännabergets festplats. Många år av skadegörelse gjorde att den höll på förfalla, men jag och Katarina bestämde oss för att försöka få liv i den igen.
Redan i somras skulle sedan en stor dansgala ha ordnats. Men vad som hände vet vi.
– Så nu hoppas vi att den blir av nästa sommar. Istället har vi försökt städa till och börja rusta upp. Det har gjort att skinnmakeriet fått stå lite åt sidan, säger mångsysslaren Jonas som dessutom arbetar som mattläggare, medan Katarina jobbar i hemtjänsten.
Hantverksintresset har bägge jämt haft, vilket tidigare har lett till en skomakarutbildning för Jonas och en skinnsömnadsutbildning för Katarina. Framöver hoppas de kunna förena detta med satsningen på Brännaberget. Jonas Andersson skiner med ens i kapp med julstjärnan:
– Tänk så mysigt om vi kan ordna en julmarknad med kafé och riktigt, genuint hantverk där uppe nästa vinter.