Ebbas besök - veckans höjdpunkt

I höstas berättade NSD om Studiefrämjandets och Brukshundsklubbens pilotprojekt att "anställa" hundar i vården i Överkalix. En av de fyrbenta sökande som klarade testen och fick arbete var långhåriga taxen Ebba. Nu sprider hon glädje och välbefinnande bland äldre och sjuka.

80-åriga Östen Larsson har haft egna hundar hela livet och uppskattar att få fyrfota besök. Allergier är inget problem eftersom hundträffarna sker i avgränsade lokaler. FOTO: Maria Engström - Andersson

80-åriga Östen Larsson har haft egna hundar hela livet och uppskattar att få fyrfota besök. Allergier är inget problem eftersom hundträffarna sker i avgränsade lokaler. FOTO: Maria Engström - Andersson

Foto: Maria Engström - Andersson

ÖVERKALIX2009-05-14 06:00
Det är torsdag förmiddag på Tallviksgården. Klockan är inte mer än tio, men i terapirummet är det redan full rulle. Här pågår nämligen en av veckans höjdpunkter, då Ebba, Nayeli eller några av de andra terapihundarna hälsar på med sina mattar eller hussar.
Att besöket är uppskattat - både av två- och fyrbenta deltagare - går inte att ta miste på. Det märks på alla glada skratt, lysande ögon och viftande svansar.
- Man riktigt längtar tills hundarna kommer, intygar Rut Nilsson som är en av de boende på Tallviksgården.
I Norrbotten är det landstingsstödda projektet "Hund för alla" än så länge rätt unikt i sitt slag. Men ute i landet har de uppiggande och hälsofrämjande effekterna gjort att besöks- och assistenshundar blivit allt vanligare.
Fallit väl ut
Intresset från andra delar av länet har också varit stort sedan verksamheten drog igång i Överkalix i februari-mars.
- Många har hört av sig och undrat hur det går till, berättar Studiefrämjandet Anna-Lena Kaati Nilsson entusiastiskt.
Svaret är att de nio terapihundarna och deras sju ägare turas om att göra visit på olika äldreboenden, mötesplatser och vårdinrättningar två-tre dagar i veckan. Innan dess har hundarna gått igenom ett besökshundstest som visar att de är lämpade för sin uppgift.
Hittills har det hela också fallit ut väl, både bland personal, deltagare och anhöriga. Anna-Lena Kaati Nilsson berättar till exempel att en handikappad och utvecklingsstörd man som tidigare var rädd för hundar numera är den som vill klappa och kramas mest med hundarna. Och att en dement man som normalt har svårt att kommunicera har visat sig bli mycket mer talför efter hundträffarna:
"Bara positivt"
- De anhöriga säger att det till och med märks dagen efter, och det är förstås jättekul att höra!
Ulla Larsson som jobbar på terapin på Tallviksgården håller med:
- Det är bara positivt. De äldre talar väldigt mycket om träffarna och det syns att de blir glada och upplivade. Många har ju också haft egna hundar.
En av dem är 80-åriga Östen Larsson.
- Vi har haft hund i alla tider. Men en gång höll en av hundarna på att bli tagen av ett lodjur, berättar Östen och skrattar gott när strävhåriga vorstehn Zeeta buffar honom kärleksfullt på knäet och vill leka.
Fakta Hund för alla
Studiefrämjandet och Brukshundsklubben står bakom det rikstäckande projektet.
Tanken är att utbilda hundar och deras ägare för att de ska kunna besöka äldreboenden, skolor, psykiskt sjuka, handikappade och andra som inte har så lätt att själva få kontakt med hundar.

Studier visar nämligen att människor blir gladare, mer aktiva, får minskade halter av stresshormon i blodet och mår bättre av att umgås med djur - vilket i sin tur leder till ett minskat medicin- och vårdbehov och lägre kostnader.

När det gäller personer med t.ex. autism, hjärnskador eller Alzheimer menar vissa forskare att djur till och med kan ha en bättre terapeutisk förmåga än människor eftersom de kan avläsa kroppsspråk i stället för ord, inte är värderande, lyssnar och spontant visar empati.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om