I mer än tio år har Vasa Vind arbetat för att anlägga en vindkraftspark kring Hällberget, 2,5 mil väster om centrala Överkalix. I december 2019 fick bolaget klartecken av Länsstyrelsens miljöprövningsenhet till 56 av de 123 begärda vindkraftverken – alltså en halvering, vilket motiverades med hänsyn till rennäringen, naturreservaten och fågellivet i det till stora delar orörda naturområdet. Beslutet överklagades av såväl Vasa Vind som av Samernas Riksförbund, Naturskyddsföreningen, Gällivare Skogssameby, Sverige Birdlife och Norrbottens Ornitologiska förening. Men någon stor förändring kring antalet snurror innebär inte Mark- och miljödomstolens dom som kom under torsdagen. Tvärtom handlar det om att 57 i stället för 56 snurror tillåts nu.
– Det skiljer sig inte mycket från tidigare beslut. Vi hade helt klart hoppats på tillstånd för fler verk, säger Vasa vinds projektledare Ingemar Stenbeck.
Beslutet innebär att domstolen går på bolagets linje och minskar ner skyddszonen för våtmark och våtmarksfåglar. Men å andra sidan vill se ett större skyddsavstånd till renkalvnings- och renbeteslanden i området. Vidare sätts begränsningsvärden för buller i de närliggande naturreservaten. En arkeologisk utredning krävs också.
Vad betyder det här för satsningen?
– Jag vet inte. En ordentlig analys måste göras först. Eftersom ärendet är så övergripande går det sannolikt också vidare till mark- och miljööverdomstolen, säger Ingemar Stenbeck
Renskötaren Henrik Andersson, Flakabergsgruppen i Gällivare skogsameby, tror också på en överklagan – fast från motsatt utgångsläge.
– Så länge vindkraftsbolaget får tillstånd för en snurra är det en dödsdom för vår renskötsel. För oss är det här ett så viktigt område. Därför hoppas jag och tror att ärendet till sist tas upp av EU-domstolen. Vi kommer att överklaga.
Enligt Henrik Andersson var torsdagens dom från Mark- och Miljödomstolen en tung läsning:
– Jag är fruktansvärt ledsen över beslutet. All forskning tyder på att renarna söker sig bort från områden med vindkraft och vi har kämpat i över tio år för att försöka rädda framtiden för skogssamebyn. Det kan inte vara meningen att det ska få bli så här. Det är en dödsdom för renskötseln, säger Henrik Andersson.