Inifrån det träröda huset vid skogsbrynet hörs ivriga skall och pip. Utanför i snön syns både stora och små tassavtryck. På en spark hänger en reflexväst för en hund och bara väntar. Här i den frostigt vackra Överkalixbyn Svartbyn bor nämligen Linda och de 14 dalmatinerna.
– Precis så här vill jag leva, säger 29-åriga Linda Nilsson leende när alla prickiga sötnosar har hälsat, nosat, slickat och – jodå, lämnat efter sig en och annan liten pöl.
Men riktigt så här hundlivat är det inte jämt. Elva av husets hundar är åtta veckors valpar, och ”bara” en eller två ska bli kvar i flocken som för övrigt består av de tre vuxna dalmatinerna Nelly, Armani och hundmamman Polly .
– Det kommer att bli tyst, säger Linda Nilsson som älskar att ha huset fullt av hundar – och kan satsa på intresset just för att hon bor som hon gör:
– Det skulle vara betydligt jobbigare i en lägenhet. Särskilt när man har valpar. Här har jag inhägnat gården och kan bara släppa ut dem när det behövs.
Fast faktum är att hon som yngre inte ville någonting annat än att flytta till en större stad. När hon fick höra talas om den ettåriga utbildningen till hundinstruktör på Forslunda skola i Umeå sökte hon därför in – och blev antagen. Snart insåg hon dock att hundlivet i stan inte var fullt lika enkelt som på landet:
– Så när jag var klar med utbildningen för fyra år sedan och fick höra att huset jag bor i nu var till salu slog jag till direkt.
Det har hon inte ångrat för en sekund. Inte minst för att ortens förhållandevis låga huspriser har gett förutsättningar för ett fritt liv.
– Men sedan har jag ju naturen och ett skidspår där jag och hundarna kan träna alldeles utanför dörren, säger Linda Nilsson nöjt.
En nackdel är möjligen att det inte direkt vimlar av agilitybanor och hundlokaler som på större ställen, och att det kan bli lite väl ostört ibland.
– Men då åker jag in till Bränna för att hundarna ska få se lite nya saker, säger Linda Nilsson som till vardags jobbar tre nätter per vecka på ortens bageri.
Emellanåt drar hon och vovvarna iväg på längre turer – och då är det inte de vanliga turistmålen som hägrar:
– Då far vi på utställningar. På vägen stannar vi lite överallt för att hundarna ska få miljöträning. Hotellhissar ger till exempel mycket bra övning, säger Linda och skrattar.
Resultatet är att alla vuxna hundarna numera är både svenska, norska, finska, nordiska och internationella champions. Och att mästermamman Polly blev den andra vinstrikaste dalmatinern i hela Sverige 2014.
– Sedan har min mamma blivit hundintresserad, säger Linda Nilsson och ler.
Just nu är det emellertid mest valpmys som gäller:
– De sover en stund och sedan är det full fart…
Är det ett liv som du kan rekommendera till andra?
Linda Nilsson tvekar inte när hon lyfter upp en livlig, liten krabat från bollhavet:
– Absolut. Mitt mål har aldrig varit att ha ett välbetalt statusjobb. Jag vill bara kunna försörja mig och hundarna och leva det liv jag vill, och det kan jag nu.