– Det känns det som om något har slitits sönder inuti mig, säger Ibrahim Helwani.
Första gången vi ses tar paret emot i sitt rum på asylboendet i Överkalix. Här på det tidigare hotellet har de haft sitt hem sedan oktober ifjol och fram tills för någon vecka sedan. Då flyttade de in i en egen lägenhet. Från i somras har Ibrahim Helwani haft en oavlönad praktikplats på kommunens bygg- och miljökontor. Han är arkitekt, och just nu tar han fram ritningar till en ombyggnation av ortens äldreboende. Fatima Krnfol studerar svenska via SFI. Ett annorlunda liv än i miljonstaden Aleppo i Syrien där båda har sitt ursprung. Här arbetade Fatima som universitetslärare och studerade till biokemist. Ibrahim hade under några år haft sin arbetsplats i Saudi Arabien, men skulle återvända hem när bomberna och kriget gjorde det omöjligt.
– Vi såg ingen annan utväg än att fly. I Turkiet strålade vi samman. Där gifte vi oss, berättar Ibrahim Helwani som är den av de två som talar mest engelska.
Efter en många gånger livsfarlig flykt nådde paret Sverige. Ett land de hade läst ville hjälpa dem och var humant. Men det slutgiltiga beslutet att söka asyl just här tog de den 3 oktober. Detta efter att en tjänsteman på migrationsverket i Boden gett dem beskedet att en ansökan gällde permanent uppehållstillstånd. Något de speciellt frågat om.
– Allt vi vill är att överleva och få ett stabilt liv, säger Ibrahim Helwani.
Idag upplever paret att deras drömmar har gått i kras. Den 20 juli, bara två dagar innan deras ärende togs upp av Migrationsverket, infördes nämligen en ny, tillfällig lag som innebär att asylsökande bara kan få tidsbegränsat uppehållstillstånd – inte permanent. Vilket i deras fall ledde till uppehållstillstånd i 13 månader.
Ett alternativ som överhuvudtaget inte hade lyfts fram av regeringen när de sökte asyl – och som de därför inte hade en aning om kunde komma.
– Vi hade ju sökt permanent uppehållstillstånd. Men när vi frågade Migrationsverket hur det kunde bli så här fick vi veta att lagen ändrats och att den gäller retroaktivt, säger Ibrahim Helwani.
Nu känner paret en stor oro. Det tidsbegränsade uppehållstillståndet ger dem ett temporärt skydd och kan förlängas, men gör en livslång framtid i Sverige oviss. Samtidigt kan de inte längre få asyl i något annat EU-land.
– Vi är ju trygga nu. Men vad händer sedan. Att inte veta skapar fruktansvärda känslor, säger Ibrahim Helwani som inte förstår hur en lag kan få ändras i efterhand:
– Vi ville helst komma till Sverige. Men vi hade ju också kunnat söka oss till Norge, Tyskland eller något annat land om vi hade vetat att ansökan inte gällde en permanent lösning.
Enda chansen nu för paret att få permanent uppehållstillstånd är om de kan försörja sig själva.
– Men hur ska det gå på så kort tid? Även för dem som är födda i Sverige och talar språket tar det lång tid att hitta jobb som arkitekter, säger Ibrahim Helwani.
Trots allt känner han en stor respekt och tacksamhet gentemot Sverige och det svenska folket. Något han återkommer till flera gånger:
– Jag hoppas att det ska komma en dag när jag kan ge någonting tillbaka.
Det som ger hopp och styrka är de nyvunna vännerna i Överkalix.
– Vi har lärt känna ett tiotal familjer från orten, och vi vet att vi vill stanna här, säger Ibrahim Helwani.