För några år sedan, när hon och hennes make tvingades att lägga ned möbelaffärerna i Överkalix, Kalix och Gällivare, sadlade hon om till fårfarmare – en dröm hon haft ända sedan barnsben. Det har gått över förväntan, och i dagarna vankas påsklamm…
Just nu huserar ett sextiotal gråulliga Gotlandsfår på gården i natursköna Lilla Edet norr om Överkalix. I en hage trampar två hästar nyfiket omkring för att få en glimt av vem som kommit på besök. Nedanför porlar Ängesån under ett vitt kristalltäcke.
– Att få leva så här är fantastiskt, säger Désirée Cedering nöjt.
I hela sitt liv har hon trivts med att vara nära djur och natur. Men det de flesta associerar henne med är nog ändå EM-möbelbutikerna som hon, maken och brodern drev under ett tjugotal år i Överkalix och under 2000-talet i Kalix och Gällivare. Innan dess hade även hennes far och farbror en möbelrörelse i Överkalix. Men allt har som bekant ett slut...
– När kundunderlaget minskade fanns det till sist ingen möjlighet att driva affärerna vidare. Spiken i kistan blev Ikea, säger Désirée Cedering och tillägger att sista butiksportarna låstes för drygt tre år sedan.
Något som såklart blev omvälvande på många sätt – men också innebar en nystart:
– Redan som barn drömde jag om att ha får. Och som 18-åring hade jag gått min första kurs i fårskötsel. Jag hade också fem-sex får sedan tidigare. Nu kunde jag satsa för fullt, berättar Désirée Cedering.
Det är absolut ingenting hon ångrar idag, tre år senare. Tvärtom stortrivs hon med livet som fårfarmare. Inte minst så här i påsktider då det vankas lammbebisar:
– Det är jättespännande. När det börjar bli dags får man gå ut var tredje timme dygnet runt och se om man måste hjälpa till.
Av den grå ullen – som är vanlig i Sverige men rena rariteten ute i världen – gör Désirée Cedering tofflor, tovade nallar och allt möjligt annat som hon säljer. Just ullens färg ledde före jul till en affär som hon knappt vågat önska sig:
– En engelsman hade hittat min hemsida på internet och hörde av sig. Nu köper han alla mina skinn.
Allra först skickas skinnen bort för beredning, medan slakt och styckning sköts av Norrbottensgården i Luleå. Lammkorv blir det tack vare samarbetet Fårgårdar i norr, som består av fyra norrbottniska fårgårdar.
– Råvaran skulle inte räcka annars, så det är en toppenbra lösning, säger Désirée Cedering som dessutom har fått en rad nya vänner genom fårintresset.
Som grädde på moset har hennes make Peter Johansson – som till vardags jobbar i skogen – blivit biten av fårskötseln:
– En del av det roliga är just att vi kan greja på tillsammans, säger Désirée Cedering leende.
Men blir det inte lite ensamt jämfört med att stå i affär?
– Nej, jag träffar ju folk när jag åker ut på marknader och säljer mina produkter.
Lönen är däremot inte riktigt densamma som tidigare, medger Désirée Cedering:
– Men å andra sidan är vi numera självförsörjande på både grönsaker och kött. Det är livskvalité.