"Det känns så skönt", säger Ann-Kristine Semberg efter att hon nåtts av beskedet att hon slipper flytta från sin by då pensionerade ploghjälten Leif Landin, 72, träder in och plogar vägen.
Det var i oktober som vi berättade om Ann-Kristine Semberg i byn Marsjärv, fyra mil norr om centrala Överkalix. Efter att Trafikverket gjort en ny upphandling av vägunderhållet i området fick hon besked om att tidskraven skulle göra det omöjligt för den nya entreprenören Nyab att med en enda plogbil samordna snöröjningen av E10 och de andra allmänna vägarna med plogningen av de sista åtta ”enskilda” kilometrarna fram till hennes by. Enligt företaget gick det inte heller att sätta in en andra plogenhet för de mindre vägarna, så som Svevia tidigare gjort.
– Det blir inte någon affär om vi ska skicka in en till, sa Gustav Persson, Nyabs platschef i Överkalix.
Istället verkade Ann-Kristine själv behöva leja in en entreprenör från Överkalix, vilket inte bara skulle bli dyrt utan dessutom visade sig stört omöjligt på grund av den sena framförhållningen.
– Men tvingas jag flytta lämnar jag kommunen, sa hon.
Fram tills förra veckan såg det också ut att bli just så. Men då kopplades 72-årige Leif Landin in:
– En granne ringde och frågade om jag inte kan ploga vägen åt Ann-Kristine, och det ska jag göra, säger han från gården i byn Orasjärv. Byn ligger på motsatt sida om E:10 än Ann-Kristines by, nära Lansån.
– Även där har byborna ”tappat” plogningen efter Trafikverkets nya upphandling. Men nu ska jag sköta den också, säger Leif.
Som tidigare lantbrukare och svets- och maskinföretagare har han god traktorvana. Men återgången till yrkeslivet var ändå inget han räknat med:
– Nej, jag är ju pensionär.
"Det är åt skogen", säger Leif Landin apropå anledningen till att han som är pensionär får gå in och ploga vägarna.
Att Leif nu förutom att skotta sin egen gård dels ska ploga Lansåns en kilometer långa byväg, dels ska köra fyra kilometer för att kunna snöröja de sista åtta kilometrarna fram tills Ann-Kristines hus tror han ska gå bra. Men han är starkt kritisk till anledningen:
– Det är åt skogen hur folk i glesbygden behandlas av samhället.
Ann-Kristine kan knappt beskriva hur tacksam hon är. När hon och Leif sammanförs föräras han därför med en saffranslängd, vinbärssaft och en stor kram.
– Det känns så skönt. Jag har varit så orolig för att behöva flytta, särskilt som beskedet kom så sent, säger hon.
Ann-Kristine kan knappt beskriva hur tacksam hon är. När hon och Leif sammanförs föräras han därför med en bullängd och en bamsekram.
Ett årligt vägbidrag från Trafikverket har hittills betalats ut till den vägförening som hon tillhör:
– Nu har jag vintern på mig för att se hur det går framöver.