Nu får saxen vila

Efter alla år finns det knappast en Överkalixbo som inte vet vem Benny Andersen är. Däremot är det inte lika många som känner till hur det kom sig att han på 1960-talet flyttade hit från förra hemlandet Danmark...
- Det är egentligen en lång historia. Jag hade en kompis med samma yrke som hade varit och jobbat i Norrbotten. Han hade inte alls trivts, säkert för att han var här under den värsta tiden i november, december och januari. Men det väckte en nyfikenhet hos mig, säger Benny Andersen med ett leende.
Det ena gav sedan det andra. Via en annan kollega fick han nämligen höra talas om landsmannen Henrik Sick som råkade arbeta som frisör och konstnär i just lilla Överkalix. Och på den vägen är det:
- Den första maj 1963, när jag gått färdigt frisörskolan, kom jag hit. Sedan dess har jag jobbat här; först som anställd åt Sick och från första januari 1976 - då han tog pension - i egen regi, berättar Benny Andersen.
Mycket idrottsprat
Det är absolut ingenting han ångrar nu när han vid 65 års ålder tar pension:
- Allra bäst har kontakterna med kunderna varit. De har varit väldigt trogna, och det är väl också de man kommer att sakna mest.
Ett och annat samtal har det förstås blivit under allt friserande:
- Det har blivit mycket om fotboll och om väder och vind. På en herrsalong blir det en hel del idrottsprat, förklarar Benny Andersen muntert.
Längden har förändrats
Naturligtvis har han hunnit se ett och annat hårmode passera:
- Men det har egentligen inte påverkat jobbet så mycket. Det är mest längden som förändrats för herrarna. På 60-talet skulle det vara långt hår och nu ska det nästan inte vara något hår alls. Fast klippa sig måste man ju ändå.
Under så lång tid måste det ha hänt en hel del. Du har aldrig råkat raka bort håret på någon kund i stället för att klippa?
- Nej, (skratt). Jag tror faktiskt inte det. Jag har nog alltid varit mer försiktig av mig. I stället kan det väl ha hänt att kunden tyckt att jag tagit för lite, säger han.
Vad ska du göra nu som glad pensionär?
- Jag har inte hunnit tänka efter. Men inte klippa i alla fall, annat än möjligen min fru och min son.
En av de sista som klippte sig hos Benny Andersson var den trogne kunden Östen Nilsson, 84, från Rödupp:
- I fortsättningen kommer man väl att få gå omkring med dampermanent, skojande han.

Nu får saxen vila

I nästan exakt 47 år - så när som på en dag - har han sett till att Överkalix herrar varit välfriserade och nyklippta. Men under valborgsmässohelgen tog Benny Andersen ned frisörskylten som varit ett välkänt inslag i gatubilden under flera decennier.