En del av paradiset
I början av 90-talet besökte han Överkalix för första gången - och blev helt betagen. För sex år sedan flyttade Ulf Landquist till den lilla orten i hjärtat av Norrbotten. Nu har han gjort en fotoutställning med bilder som visar Överkalix på ett - som han själv uttrycker det - kanske något annorlunda sätt...
Foto: ULF LANDQUIST
Slumpen
Att han, som är uppväxt i Karlskrona och under många år bodde i Stockholm, hittade just hit beror på att sambons föräldrahem ligger här. Men att det sedan blev en utställning hänger till stor del ihop med slumpen. Och att han, tvärtemot sina principer, övertalades att visa ett egenhändigt ihopkomponerat bildspel med årstiderna som tema under en middag med några vänner.
Ett år
- Jag tycker inte att man ska plåga sina bekanta med semesterbilder och andra privata foton eftersom det brukar bli så trist så att alla sover efter fem minuter. Till sist gjorde jag det ändå, och det gick ju faktiskt bra. När de hade sett bilderna tyckte de att jag borde visa dem för fler, och så föddes tanken, förklarar Ulf Landquist leende.
Sagt och gjort. Nu kan ett fyrtiotal av hans fotografier beskådas vid ett samarrangemang med studieförbundet ABF i Överkalix Folkets hus. Bilderna är tagna under ett år och föreställer allt från landskap till byggnadsdetaljer och växter .
Mjukt och hårt
- Jag tycker om att blanda det som är mjukt och hårt i mina foton, förklarar Ulf Landquist som till vardags jobbar på Socialdemokraternas kontor.
Fotograf vill han inte kalla sig, utan beskriver sig mycket hellre som en glad amatör som ända sedan han var "liten och stolt ägare till en Instamatic" har gillat att fotografera.
I dag är Instamatic-kameran utbytt till en digital variant som alltid ligger redo i jackfickan ifall något motiv skulle uppenbara sig. Det gör det bevisligen då och då, om man ska se till utställningen som fått namnet "Överkalix... en del av paradiset". Vilket alltså är en väl vald titel om man ska tro Ulf Landquist:
Speciell känsla
- Så fort jag kom hit var det som att "komma hem". Här är en alldeles speciell känsla; tryggt och enkelt, ungefär som när man var liten. Folk hjälper varandra och när man möts på gatan går man inte bara förbi varandra som i städerna utan stannar upp. Så att flytta hit är det bästa jag har gjort - och ett av skälen till att jag ville göra utställningen.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!