Mats drack sina första fyra mellanöl när han var 13 år gammal. Alkoholen väckte en ny känsla inom honom.
– Jag mådde jättebra, det blev ett jättestort välmående. Sedan rullade det på och accelererade när jag var i lumpen, dagpenningen räckte bra till alkohol. Som jag ser det finns det två grupper alkoholister; de som blir alkoholist i första stund och de som dricker sig till ett alkoholberoende, jag tillhör den första gruppen, säger Mats.
Mellan 18 till 20 år accelererade alkoholintaget markant.
– Det var inte många som visste hur mycket jag drack, det gick bra, det var mer accepterat för jag var ung. Jag umgicks med andra som också drack mycket och jag jobbade på ett ställe där det var mycket alkohol. Det sociala trycket var inte alls bra för mig, det förstärkte beteendet. Sedan hade det kanske ändå gått som det gått.
Mats konstaterar att han har en genetisk sårbarhet för alkoholism, inte från föräldrarna, men i nära släkt.
– Det gick bra att dricka till 30-årsåldern. Till dess drack jag mest på helgerna men mellan jag var 30 och 34 ökade min alkoholkonsumtion rejält.
Närstående försökte få honom att sluta supa, han tog kontakt med alkoholrådgivning, han hade nyktra perioder och supperioder.
– Jag provade också antabus, men söp ändå. Jag mådde inte alls bra och nu drack jag inte för att jag mådde bra av känslorna från alkoholen, utan för ett inre tvång, för att stå ut. Jag blev dålig då jag inte drack, mådde psykiskt dåligt, hade ångest och kände skuld och perioderna när jag inte var full blev kortare och kortare. Jag blev inte längre bakfull utan hade abstinens och jag drack även under veckorna. Det här är den absolut sämsta perioden i mitt liv.
Han säger att bilden av en alkoholist fortfarande ofta är en man på en parkbänk. En bild som också fungerar som försvar.
– Jag vistades mest i skärgården. Att fiska är mitt fritidsintresse och i skärgården vistades jag med mitt drickande. Speciellt under höstens löjfiske blev det mycket alkohol.
Så kom vändningen, då Mats började återta makten över sitt eget liv istället för att vara alkoholens slav.
– Det fanns ingen utväg. Jag hade allvarliga planer på att ta livet av mig för att få slut på det. Men jag hamnade istället på psykiatrin ett par dygn, min mamma och pappa körde dit mig. Det blev min nedersta botten, den 19 oktober 1989.
Han blev nykter i sex månader.
– Sedan trodde jag att det var grönt och provade att dricka. Det blev ett intensivt drickande i några dygn, det var vid vårfisket i maj. Det var en del av förnekelsen att tro att jag skulle kunna dricka och sluta vid en normal punkt, det kunde jag inte. När jag kvicknade till visste jag inte ens var jag hade båten.
I samma tid hade Mats föräldrar lyssnat till ett föredrag av en nykter alkoholist. De bad honom besöka Mats.
– När en alkoholist pratar till en annan alkoholist lyssnar man. När man mår riktigt dåligt gör man också nästan vad som helst för att bli nykter. Han besökte mig och jag lovade att komma på ett möte med Anonyma alkoholister. När dagen kom hade jag nästan ångrat mig men då ringde han, han blev otroligt viktig. Jag förstod egentligen inte mycket av vad som sades på mötet men jag kände igen mig i deras berättelser och blev stärkt, om de hade klarat det kunde jag också göra det. De gav mig hopp.
Den 3 augusti till den 31 augusti 1990 lade han in sig på behandlingshem och sedan dess har han aldrig druckit alkohol.
– När jag var 34 år slutade jag dricka. Nu har jag varit nykter i 25 år, det är lång tid men jag går fortfarande på Anonyma alkoholisters möten en gång i veckan. Jag ser alkoholism som en sjukdom, behandlingsbar men det går aldrig att bli frisk. Man måste sköta sjukdomen precis som om man har diabetes eller högt blodtryck och man har ett ansvar att sköta den. Att sluta förneka är en viktig del. Hur jag än ville sluta klarade jag det inte själv. Jag började med en nykter dag i taget för min egen skull. En dag klarar alla att vara nyktra och nu har det blivit en hel hög med dagar. Det gäller att lära sig leva nykter.
Två förhållanden sprack också på grund av Mats drickande och när han träffade sin tredje kärlek tänkte han att alkoholen inte skulle avsluta också det förhållandet.
– Jag bestämde mig för att inte utsätta en till person för det här och nu har vi hållit ihop i 25 år.
Nu arbetar Mats på behandlingshem för ungdomar som avdelningschef och han är utbildad adiktolog, utbildad för att behandla personer med drog- och alkoholproblem.
– Jag har själv varit där, jag vet hur det är. I dag handlar det om tyngre droger för ungdomarna, alkoholen är oftast ingen huvuddrog för dem, nu är det oftast Cannabis.
Mats har varit nykter i 25 år nu. Med sin berättelse kan han stötta många andra, på samma sätt som han själv blir stöttad av andra. Men alkoholismen är fortfarande känslig, inte för Mats, men för närstående och anhöriga.
– Jag vill inte riva upp det inom dem igen, det har gått så väldigt lång tid och nu är jag nykter. Jag har orsakat hiskelig oro för dem. 25 år nykter är en helvetes lång tid.
Därför heter Mats bara Mats i artikeln.