Kanoner och nyodlare i Östra Flakaträsk
Arne Nybom i Östra Flakaträsk är 81 år men aktiv som få. Hans senaste projekt är att hålla öppet landskap i byn.- Man ska vara lagom envis, säger Arne som även gillar att bränna tjära.
Sammanlagt tusen liter har flutit genom rännan. Bilden är från 2004 då Arne brände sin första riktiga tjärdal.
Foto: bosse johansson
- Arne håller som på att nyodla. Han tycker det är bedrövligt att det får växa igen. Du hittar han nog om du kör nedåt byn.
Mycket riktigt - i skogsbrynet någon kilometer hemifrån skumpar Arne Nybom omkring i sin traktor.
Med myllan jäsande kring skorna vandrar jag över åkerlapparna, omgiven av imponerande högar med sly och buskar som 81-åringen dragit upp.
- Det är nästan som att nyodla. Jag använder timmervagnsgripen och börjar få det öppet nu, konstaterar han belåtet.
Klöver och timotej
Arne berättar att det var han som odlade upp marken en gång i tiden.
- Det var i min gröna ungdom i början på 50-talet. Jag skulle få överta hemmanet om vi kunde ha tio mjölkkor. Men det blev inte så och jag blev skogsarbetare i stället.
Det börjar skymma och efter att Arne gjort ett sista ryck med traktorn bjuder han hem mig på en pratstund. Medan Barbro dukar fram kaffet med dopp berättar Arne att han numera äger fem sjättedelar av stamhemmanet.
- Men jag nyodlar bara fyra hektar. Jag ska så in det till våren, med klöver och timotej.
Arne är känd i trakten för att genomföra det han bestämt sig för - det gäller inte minst att bränna tjära.
Gallbergs-Janne
Det började med att han köpte tjärvalla till sina skidor:
- Jag brände fast den på gammalt vis men det var som beck och efter en skidtur var skidorna vita under. Det blir så då tjära bränns i ugnar. I en riktig tjärdal blir det inte för hett.
- Jag ville även visa att man inte bara kan nyttja det som finns ovanpå jorden. Min farfar, Gallbergs-Janne, hade också tjärdalar hemma i Galbergsträsk.
Namnet Gal lär förresten komma från ett gammalt ord för "gård"; Flaka var en fälla för skogsfågel.
Gallbergs-Jannes son Albert (Arnes pappa) bosatte sig i Östra Flakaträsk. Alberts hustru Signe var född i Mjöträsk, i den lilla stugan som NSD berättade om i tisdags.
Inget för nervöst folk
Sedan 2004 har Arne bränt tre "riktiga" tjärdalar, året innan brände han en på prov för att lära sig.
- Man ska vara lagom envis för att bränna tjära. I år gav tjärdalen 450 liter. Det gick åt nio kubikmeter tjärved, från uppåt 400 stubbar och tjärgadd. Jag har en vajer bakom traktorn för att dra upp stubbarna.
Sammanlagt har det kommit tusen liter tjära genom rännan. massor av träkol har det också blivit. Någon större fruktan för att tjärdalarna skulle brinna upp har Arne aldrig känt.
- Nä, jag är inte skapt för att vara nervös. Nog skulle det vara hermelit om det man jobbat med i flera månader brinner upp, men jag har varit säker på att klara av det. Har ju haft torv och vatten och duktigt folk.
Flitig tjärdräng
Flitigaste tjärdrängen har barnbarnet Henrik varit och honom är även mormor Barbro Nybom mäkta stolt över:
- Henrik är i Katterjåkk nu och bygger Konsum. Han är duktig, men så fick han ju vara med Arne i snickarbodan.
Återväxten är alltså tryggad men hur det blir för krutgubbens egen del må vara osagt.
- Jag har kvar cirka en kubikmeter stubbar men dem tänkte jag använda till att tända rishögarna. Nog finns det mer stubbar i skogen men det beror på vad herran vill, hur länge man får leva. Jag kör så hårt jag förmår men har ju haft en hjärtinfarkt...men det är ingen idé att börja grubbla på sånt där.
Grejer som heter duga
Arne har alltid gillat att jobba med händerna.
- Och att ha ordning och reda och bra grejer, rejäla saker som inte behöver vara dyra.
Ett exempel är den fyrhjulsdrivna bil han köpte begagnad härom året.
- Man behöver en sån här så man tar sig fram. Det blir aldrig mer en asfaltslickare för mig.
Då Arne gick ut skolan 1941 hade landsvägen börjat byggas. Järnvägen fanns här sedan länge och på den jobbade tre av Arnes bröder och pappa Albert.
- Själv var jag tre månader åt järnvägen i Boden. Men då fick jag en stämpling i Sockenträsk och blev kvar i skogen, sista 14 åren körde jag skördare.
Massor av tidsfördriv
Som pensionär får han ibland frågan hur han får tiden att gå:
- Men jag får ju inte tiden att räcka. Det finns hur mycket som helst att göra.
Han jagar älg och i övrigt trivs han bäst med att snickra vackra och praktiska saker.
Allt Arne procucerar har strykande åtgång och det lär även gälla höet.
- Folk skaffar sig mer och mer ridhästar och pojken våran, Björn, har tolv, tretton får. Så nog blir man av med höet från nyodlingen.
- Du har då framtidstro, säger Barbro Nybom med ett leende.
- Man har inte roligare än man gör sig, lyder nyodlarens kommentar.
Med dunder och brak
Att järnvägen går bakom knuten är bara trevligt men det har sina sidor att bo granne med Lombens skjutfält. Nyligen tvingades man ställa in älgjakten några dagar.
- Karlarna blev stoppade av vakter med vapen i hand. Här var fullt med militärer i byn och de hade stora kanoner med långa kanonrör. Det small så hela huset skakade, berättar Barbro Nybom.
Skjutfältet i all ära men hon tror inte det går att vänja sig med den sortens dunder och brak:
- Nä, man blir aldrig van. Per Nybom säger att det smäller värre här än i Malmberget.
Så jobbar vi med nyheter