Några dagar före sin 30-årsdag 1948 sjöng Birgit Nilsson ”Vainos sånger” ur Frösö-profilen Wilhelm Peterson-Bergers vikingaopera ”Arnljot” under en radiokonsert i Stockholm.
Framförandet spelades in på en så kallad lackskiva, en enklare och skörare typ av grammofonskiva som gjordes av radiostationer eller för privat bruk. Skivans sex minuter erbjöds så småningom till Kungliga Operan, och har nu blivit en liten exklusiv cd.
– Nästan ingen har hört detta sedan det sändes i radio för 70 år sedan, säger Stefan Johansson, konferencier på helgens konsert, och tidigare chefdramaturg på Kungliga Operan i Stockholm.
Vaino är en samisk flicka i Peterson-Bergers opera. I början av 1940-talet hade Birgit Nilsson studerat in hennes sånger hemma i Skåne innan hon begav sig till Stockholm där hon sjöng dem på inträdesproven till Musikaliska akademien, berättar Stefan Johansson. Vid konserten 1948 hade hon just slagit igenom och skulle hädanefter sjunga en helt annan repertoar.
– Det här är den tidiga Birgit Nilsson och det är helt fantastiskt. Det är väldigt spännande också eftersom hon aldrig återvände till de här sångerna, i alla fall inte när någon mikrofon var i närheten. Det är en bit svensk repertoar som nästan ingen nu levande har hört henne i.
Inspelningen, kronologiskt Birgit Nilssons andra, var så osannolik att Stefan Johansson först ifrågasatte om den var äkta. Det är den. Kvaliteten är dessutom god berättar han. Birgit Nilsson sjunger med kraft, intensivt och engagerat.
– Hon är i stor form och väldigt spontan.
När Birgit Nilssons hundraårsjubileum firades i Västra Karup lördag den 11 augusti var det med en stor utomhuskonsert på en specialbyggd scen på parkeringen utanför hennes barndomshem, numera Birgit Nilsson-museum. De 2 000 biljetterna sålde slut på en vecka och utan annonsering. Förutom operasolister och Helsingborgs symfoniorkester medverkar också de lokala kyrkokörerna.
– Alla ville vara med. Det slutade med 160 körsångare, vi fick bygga ut scenen, säger Gitte Lindström Harmark, museichef och Birgit Nilssons kusinbarn.
– Det blev lite symboliskt att hyllningen skedde här på gården som hon lämnade för att inte bli bonnamora. Nu flyttade vi hem hela operan hit. (TT)