Det blev känslomässigt när tjejerna i Trojans, som är Arctic Cheer Avalanches miniorer, skulle tävla i RM under lördagen.
–Flera av tjejerna grät innan vi skulle gå in på scenen, vi bestämde oss inte förrän i sista sekund om vi skulle tävla, vi ville vara hundra på att alla var okej, säger coachen Julia Agurell Blid som själv grät när de hand i hand gick in på arenan.
Julia Agurell Blid var med i bussen under olyckan och är forfarande skärrad.
–Jag vaknade av skrik och ett pang och att jag låg mot ett fönster. Vi hjälptes åt att krypa ut genom takluckan, där en lastbilschaufför som stannat och larmat hjälpte oss att få ut alla barn, berättar hon och omfamnas av en vän.
–Hela cheerleadingsverige visar sitt stöd, det är så fint och vi får hjälp med krishantering här i Nyköping och så har tjejerna föräldrar kommit hit, säger hon.
Efter uppträdandet omfamnas tjejerna i Trojans av föräldrar och ledare. Tårarna rinner på både vuxna och barnen.
– Det var så känslomässigt att se flickorna stå där på scenen tillsammans, det gick många tankar genom huvudet, säger Anna-Karin Larsson medan hon håller armarna runt dottern Miqaela Bergström Larsson.
– Alla miniorer har minst en förälder här, själv kom jag med flyget och var i Nyköping vid 23. Miqaela skulle sova på campingen men vi sov tillsammans på hotell istället. Det fanns två sängar, men vi behövde bara en säger, Anna-Karin Larsson och pussar dottern på pannan.
Förenings ordförande Johanna Agurell väcktes av telefonsignaler tidigt på fredagsmorgonen strax efter olyckan, klockan 04.31. Hon kastades sig på ett plan från Luleå och mötte tjejerna i Sundsvall.
– Vi är inget lag, vi är en stor familj så vi är skärrade men samtidigt tacksamma förstås, det kunde ha gått så mycket värre, säger Johanna Agurell.
–Vi saknar en tjej, hon röntgas i dag på Nyköpings lasarett, jag tror att hon fick ont först när chocken lagt sig och vi kommit fram vid 20-tiden.
Emelie Åkerström, 22, och Moa Marklund,21 är några av de äldsta i Arctic Cheer Avalanches.
–Vi mår ändå bra och har sovit som stockar på campingen, säger Emelie.
–Alla var lugna i morse och det känns bra att vara tillsammans efter olyckan säger Moa.