Flyget går knackigt. Antalet passagerare sjunker, bränslepriset stiger, flygaktierna störtdyker. Situationen är minst sagt turbulent för en av våra viktiga tillväxtmotorer.
Bara i Sverige genererar flyget bortåt 200 000 jobb och 190 miljarder till BNP, enligt flygets egen lobbyfirma IATA. Flygskammen till trots hägrar stora affärsmöjligheter bortom molnen, men färden mot framtiden är pepprad med luftgropar.
Klimaträdslan tog flyget på sängen; SAS-chefen avslöjade nyligen att oron för flygets utsläpp, inte var en prioriterad IATA-fråga för ett halvår sedan. Nu är det annat ljud i skällan. Flyget måste återuppfinna sig självt, säger en annan flygdirektör överraskande insiktsfullt.
Flyget står för två procent av koldioxidutsläppen och fem procent av alla klimatpåverkande utsläpp. Enligt EU är lågprisflyget värst med Ryanair som Europas största flygförorenare.
Ändå finns inga flygbolag bland de klimatvärstingar som står för merparten av världens smutsiga emissioner. Där spelar den kinesiska kolindustrin huvudrollen.
Flygbolagen framhåller gärna att motorerna ständigt förädlas för att reducera klimatbelastningen. Per passagerare har bränsleförbrukningen minskat med 70 procent – på 50 år. Alltid något, sa kärringen som hittade rävskit i hönshuset.
Mer klimatstatistik: För att hjälpas åt att minska medeltemperaturen med 1,5 grad måste varje svensk minska de egna utsläppen av växthusgaser från tio ton om året till ett. En flygresa till Thailand tur-och-retur sägs ge samma klimatpåverkan som all mat en vuxen stoppar i sig under ett år. Vill vi fortsätta flyga korsan och tvärsan måste alltså flygindustrin komma med genomgripande, tekniska lösningar – det räcker inte att jacka upp flygplanens design med ärtiga accentfärger.
Miljölarmen har fått många på tå. Även luftfarten vill bli fossilfri. Utsläppen ska halveras till 2050. Men hur ska det gå till? Blir det hybrider och elmotorer som i nya bilar? Vinddrivna zeppelinare? Farkoster som drivs med solceller?
I närtid handlar det om en snällare flygsoppa. Luleå Airport är en av få flygplatser som spetsar det traditionella flygbränslet med bioflygbränsle. Swedavia, LTU med flera samarbetar konkret för att utveckla miljövänlig energi av norrbottniska skogsrester.
Fossilfria bränslen ligger klockrent i tiden. Det visar bland annat FN:s klimattoppmöte, där SSAB och LKAB uppmärksammades för sina ambitioner att framställa fossilfritt stål. För några dagar sedan signalerade dessutom Europeiska Investeringsbanken, att man tagit ett första steg för att redan nästa år sluta finansiera fossilbaserade energiprojekt.
Klimatoron har bidragit till att vi återupptäckt alternativa sätt för kommunikation; Det är ingen slump att Luleåföretaget Compodium ökat sin försäljning av videokonferenssystem eller att tåget gör renässans.
Men satsningen på nya järnvägar går på tok för söligt. Och investeringarna i ny laddinfrastruktur med el på vägnätet, är i det närmaste obefintliga. Mycket talar för att flyget, trots allt, kommer ikapp teknikutvecklingen och hinner före.
Med tanke på att vi svenskar i snitt flyger mer än andra, är det lite gåtfullt att vårt ångestbegrepp flygskam blivit lika etablerat utomlands som smorgasbord, gravlax och ombudsman.
Likafullt har flygskammen framkallat en märkbar attitydförändring på sociala medier – allt färre gör euforiska statusuppdateringar ombord på planen till New York, Singapore och Bangkok. Den uppmärksamme har också noterat att frekventa resenärer nästan smyger med sina bonus-, guld- och diamantkort vid incheckningen.
Vi gör en struts av vår världsexporterade klimatångest och smygflyger.