Någonstans i Luleå innerstad går det alltså omkring en pensionär som just fått veta att han vunnit en av de största spelvinsterna i Sverige någonsin.
Jag tänkte skriva "glad pensionär" – men där är jag inte säker. Tror snarare på chockad pensionär.
En miljon är ju fullt greppbart. Det betyder betalda lån, kanske en schysst bil och en i övrigt uppiffad levnadsstandard. Tio miljoner betyder på allvar ett förändrat liv – dock fortfarande greppbart.
Men 127 miljoner...det är så galet mycket pengar att man får svindel.
Under veckan har NSD skrivit ganska många artiklar om supervinsten och spelbutiken på Hertsön. Det har varit tacksam journalistik eftersom Svenska spel först inte fick tag på vinnaren. Någonstans gick det alltså omkring en lulebo utan att ha en aning om att hen just blivit mångmiljonär.
En gemensam nämnare för alla artiklar är att de blivit otroligt lästa. Vi har verkligen frossat i den här historien – vilket faktiskt tåls att reflektera över.
Varför läser vi detta? Vad får oss att gå i gång så till den milda grad av att någon vunnit en jäkla massa pengar?
Jag tror det är identifikationen. Vi är alla nånstans i ekorrhjulet av jobb, lån, hyror, ekonomiska grubblerier och grå vardag. Vi har nog alla någonstans drömt om att bli höjda över allt det där, att tack vare en liten lottokupong få bli fullständigt ekonomiskt oberoende, att få bli...ja, fria.
Men för att leka Lundell för ett ögonblick:
Är ekonomisk frihet detsamma som lycka?
Kanske, men jag är absolut inte säker.
Pensionären som vann supervinsten har tills vidare valt att vara anonym och det tror jag är klokt. Vetskapen att man plötsligt är en av Norrbottens rikaste personer borde vara nog så omskakande utan att det ringer och skriver en massa människor med diverse kreativa idéer.
Under veckan har jag hört många prata om vad man borde göra om man själv vann supervinsten. Men i ärlighetens namn har det varit ganska förutsägbart. Nån skulle säga upp sig, i övrigt handlar det mest om att göra sig skuldfri och att kanske förverkliga diverse drömmar. Och att uppgradera sig: finare bostad, fränare bil, kanske en snabb båt. En annan skulle placera pengarna listigt och leva gott på avkastningen.
Personligen har jag faktiskt inte en ringaste aning om vad jag skulle göra. Säga upp mig? Tja, vad fasen skulle man göra då? Jag älskar ju trots allt det här.
Nej, jag tror mitt liv skulle puttra på hyfsat likt. Men ett hus i Spanien och ledig några månader per år skulle jag nog unna mig. I övrigt tror jag mest jag skulle få ångest av alla valmöjligheter som plötsligt låg framför mig. Och jag skulle nog känna mig konstant på min vakt, rädd att bli utnyttjad och lurad.
Å andra sidan är allt relativt.
Sjubarnsmamman Pearlie Smith, 70, lämnade in en lottokupong på en Seven Eleven-butik i New Jersey i USA och drog in en nätt liten vinst på något som heter powerball.
Fru Smith drog in drygt tre miljarder kronor.
Jag läser att familjen har bett om att ta ut alla pengar direkt och har anlitat advokater som ska hjälpa dem göra smarta val.
Jag hoppas bara att hon är lycklig.