Susannornas sköna seger
Damernas nya bastu i Pontusbadet.
Foto:
Men mycket är sig likt i badhuset. Det bruna trätaket som man ser när man simmar ryggs och golvet med mosaikplattor i gult, svart och grönt i omklädningsrummet.
På lördag invigs de ombyggda och renoverade duschrummen.
Vägen dit har varit turbulent. När klädskåpen i damernas avdelning skulle bytas fick kvinnorna tillgång till herravdelningen. De upptäckte att omklädningsrummet och bastun var mycket större och att herrarna hade fönster.
De krävde varannan damernas.
Att herrarnas avdelning också skulle rustas och att motsvarande upprustning av damavdelningen inte var inplanerad väckte också ilska. När nu männen haft det större i 50 år kan det väl vara kvinnornas tur, ansåg många.
En av dem som protesterade var Maud Videhult, engagerad i Susannorna. Hon ser den nya damavdelningen som lite av en seger.
- Vi höjde våra röster och sa ifrån, det fick effekt. Damavdelningen är bara något större, men anpassad och påkostad. Det känns bra att vi kunde påverka, säger hon.
Badhuset öppnades 1957. Tre år senare, 1960, startades Susannorna av en grupp simintresserade kvinnor. Det var länge kö till att få vara med.
Susannorna träffas varje onsdag klockan 19.30, de simmar och bastar och i onsdags var det vattengympa och jag får vara med. Men först gör vi ett besök i den nya damdelen. Där pågår städning inför lördagens invigning.
- Oh, vad läckert, det här är verkligen fint.
- Gud, vad snyggt.
Bastun är fortfarande mindre än herrarnas, men den har byggts om till ett så kallat varmrum och en bastu. I duschrummet finns handduschar i alla duschbås och toaletterna finns nu i duschrummet. De vinröda nya kakelväggarna känns varma och ombonade. I omklädningsrummet har skåpen flyttats efter och det har blivit mer plats mellan dem. Bås för solarium har tagits bort. Golven i mosaik får inte ändras och är kvar men i och med att skåp flyttats är de i otakt - om ni förstår vad jag menar.
Ombyggnationerna i damavdelningen, upprustningen av herrarnas och den gemensamma ångbastun kostar cirka 13 miljoner kronor.
Juryn, den grupp som för tillfället håller i träffarna och gör programmet, håller en liten inledning vid bassängkanten. Görel Banck hälsar välkommen på rim.
Vattnet känns varmt när jag kliver i. Jag får veta att jag ska stå så att jag har kontakt med botten hela tiden. Jag ställer mig längst bak, lite för djupt ändå märker jag. Det är besvärligt att hålla balansen och göra rörelserna, men det går. Vi springer på stället till Linda Bengtzings schlagerlåt och rörelserna ger små vågor i den grunda delen i bassängen, i den djupa är det fortfarande kav lugnt.
Ibland leker Susannorna i bassängen med att plocka bollar i baddräkten, ha mösstafett eller vattenbasket.
När debatten var som hetast var kvinnornas jämlikhetskrav tydligen ett vanligt ämne i herrbastun, enligt en manlig medborgarförslagsskribent.
Han skriver att ett byte skulle vara orimligt då det i snitt varje dag är 20 fler herrar än damer som badar. Vidare skriver mannen: "Vi är inte emot att damerna ska få bättre utrymmen, men det ska inte ske på bekostnad av herrarna som blir ännu mer "trångbodda" än vad damerna är i dag."
Jag funderar på hur man tänkte när badhuset byggdes. Tänkte man så här: ja, män är ju större och måste väl ha större plats. Eller: inte ska väl damerna vara här och ränna, de ska ju ta hand om barnen.
Torgny Gynnerstedt är en av arkitekterna som ritade badhuset och jag ringer honom och frågar.
Han förklarar att storleken på omklädningsrum och tvättrum redan var fastlagda i programmet för den tävling som utlysts för badhuset.
- Man utgick från andra badhus och då var det fler män som badade offentligt. Men det är ju 50 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Jag förstår att kvinnorna reagerar, säger han.
Efter badet tänker jag sätta mig i ångbastun för att tjuvlyssna på damernas bastusnack. Men akustiken i bastun ger inte några sådana möjligheter. Ljudet av ett tiotal kvinnor som samtalar i den är surrealistiskt.
Men värmen är skön.
Så jobbar vi med nyheter