Nu ser man vintern från den ljusa sidan

Tamrenarna vandrar sakta längs marknadsvägen till synes helt oberörd av folkmassan. Mikael Kuhmunen går sist i renrajden med en helt vit ren. Han berättar att de tama renarna släpps ut bland de andra renarna efter marknaden, för att sedan hämtas tillbaka när de behövs igen.
- Men hur känner du igen dem i flocken, frågar jag.
Han undrar då om jag är gift. Det är jag.
Då frågar han om jag känner igen min man.
Är det så lätt att skilja en ren från en annan?
Fast sedan får jag från välunderrättad källa veta att man ofta väljer tamrenar som är lätta att känna igen. Renar som samerna på långt håll ser, känner igen och kan fånga in.
På torsdagen invigdes den 404:e vintermarknaden i Jokkmokk. Några få hade sökt sig till scenen för att lyssna till kommunchefen Anders Nygårds och jojkaren Lars Guttorm Blind.
Nils Henrik Sikku, utvecklingschef i kommunen, tog först till orda.
- Good mooooorning, Jokkmokk, sade han på svenska, samiska och engelska.
Det är en god morgon, ett lätt snöfall och minus 15 grader. En buss från Skara svänger in och genom fönstren kikar några nyfikna ut.
Ronja Mattsson, Erica Nordqvist och Cecilia Nilsson kommer från skolan. Skoleleverna har ledigt marknadsdagarna och ska nu ut och intervjua marknadsdeltagare för en skoluppgift.

Anna Hövenmark, kommunalråd i Jokkmokk, är uppvuxen i kommunen.
- Det är ett återkommande roligt evenemang. Marknaden är ett lyft för hela kommunen. Ekonomiskt betyder det hur mycket som helst, handel, mat och hotellövernattningar. Reklammässigt också massor. Det är marknaden folk söderut förknippar med Jokkmokk.
För att stötta de för marknaden viktiga ideella krafterna tillsätts nu en tjänst bekostad av bygdemedel, berättar hon.

Det blir kallt om fötterna och jag tittar lystet på ett par knallrosa moonboots när känseln i ringtån på vänster fot försvinner. Då värmer de välplacerade små brasorna här och där på marknadsområdet gott.
Studenter vid Nordens Biskops-Arnö säljer egenproducerade naturläkemedel. Jag fastnade för "örhängen med trollpåsar mot hjärnspöken", men köpte inga. Ångrar mig redan.
Erik Fankki, Kaitum, hjälper till att resa en kåta på marknaden. Han är sameslöjdsföretagare och gör knivar. Han har varit på Jokkmokks marknad i tre år och han tycker den är bra. Han berättar att intresserade hör av sig i efterhand och beställer.
- Hit kommer det mycket folk och de flesta är intresserade av samisk slöjd. Det är lättare att låta dem komma till mig, än att försöka leta upp dem. Det här är bra och enkel marknadsföring, säger han.
Fankki lever av sitt hantverk. Men det är det få som gör.

Enligt Anneli Päiviö, vd för Sameslöjdsstiftelsen i Jokkmokk, är det endast en fjärdedel a v de 140 sameslöjdsföretagen som finns i norra Sverige som kan leva av hantverket. Hon lyfter fram marknaden som en av de viktigaste för att visa upp samiskt hantverk och kultur. Jokkmokk är sameslöjdens vagga, bland annat tack vare utbildningen vid samernas utbildningscentrum. Det tycker i alla fall hon.
Bertil Sundqvist, Jokkmokk, jämför marknaden med nyår.
- Samhället livas upp och man träffar gamla kompisar. Kvaliteten har blivit bättre. På 1970-talet var det bara skrot. Nu lyfts det lokala fram, säger han
Det sistnämnda är något både Anna Hövenmark, "det får inte bli som Kiviks marknad", och Anneli Päiviö, "ingen Disneyprägel", framhåller.
Med Jokkmokks marknads 400 år av traditioner präglad av samisk kultur lockas besökare från hela världen. Besökare som lyfter fram trivseln, folket och där man talar om att besöket i Jokkmokk är en dröm som gått i uppfyllelse.
Berit Axelsson Törnkvist och Ulf Törnkvist från Söderfors i norra Uppland har varit på Jokkmokks marknad förr, och kommer tillbaka.
- Jokkmokk är en metropol och marknaden delar upp vintern i före och efter. Nu kommer ljusare tider, säger Axelsson Törnkvist.