Det är en märklig upplevelse att pulsa i Rügens mjuka sanddyner och föreställa sig vad allt detta skulle bli när det begav sig.
Hit skulle varje år en halv miljon tyskar åka på badsemester för att få ”nervkraft” inför det stundade storkriget.
Propagandan beskrev anläggningen som ”größtes Hotel der Welt” med 10 000 semesterlägenheter, alla med havsutsikt, idrottsplats, scener och en restaurang för 20 000 matgäster.
Kolossen var nästan färdig när kriget brakade igång. Hur det gick vet vi. Tyskland delades, Prora hamnade i DDR och blev bas för krigsmakten. Röda armén försökte jämna rubbet med marken flera gånger men misslyckades. Betongen var så gediget armerad, att den inte gick att spränga bort.
Nyligen firades Tysklands återförening. När väst och öst fogades samman i oktober 1990, var Tyskland hett stoff i våra medier. Dag för dag kunde vi följa hur släkt och vänner, som varit åtskilda av en järnridå, fick möjlighet att träffas och åter leva tillsammans, och hur Tyskland skulle hantera de många umbäranden som stod för dörren.
Det slår mig att jag vet så lite om det moderna Tyskland. Jag har travar med litteratur om Nazitysklands fruktade krigsmaskin och om andra världskrigets slag och öden. Men mina kunskaper om dagens Tyskland är i stort sett synonyma med Angela Merkel. Det blir förstås en ofullständig och oskarp bild.
Förmodligen delar jag kunskapsbristerna med många svenskar, det är synd. Tyskland är världens fjärde största ekonomi och därtill Sveriges största handelspartner. Inget annat land köper så mycket svenskt som tyskarna.
Det sägs ibland att vi svenskar de facto bor i det tyska industribältet. Just nu hackar Europas ekonomiska lok i byggsektorn och tillverkningsindustrin. Det lär vi snart bli varse eftersom vi har ett så tajt affärsutbyte; Tippar dominobrickorna i Bayern och Sachsen, faller de hela vägen till Norrbotten.
Tyskland är ett rikt land. När de två rikshalvorna förenades, var Östtyskland nära ekonomisk kollaps. Kostnaden för att ena landet beräknades för några år sedan till ofattbara 2 000 miljarder euro – ungefär lika mycket intäkter som svenska staten får in på tjugo år.
Ändå är Tyskland ekonomiskt starkare än få länder. Angela Merkel har hållit hårt i den politiska traditionen med social marknadsekonomi; Utbyggd välfärd, ordning i statsfinanserna, stabil euro och låg inflation.
Men Tyskland har många bekymmer att brottas med, inte minst i forna DDR. Det är en paradox att en så stor del av befolkningen i östra Tyskland föraktar de politiska partier som skapade återföreningen. De kallar sitt Deutschland för en åsiktsdiktatur där invandrarna är roten till den höga arbetslösheten.
Det blir nästan som ett eko från den tid då nationalsocialisterna satte hela världen i brand med sin krigs- och raspolitik. Det var i visionen om Lebensraum som Seebad Prora tog form.
Nu, drygt 80 år senare, stöps betongkolossen om till bostäder, hotell, boutiquer och restauranger för fine dining. Allt det nya bländar sida vid sida med det gamla bruna.
Det är som att ta en timmes promenad från 1935 till 2019. Man förskräcks av dåtidens bisarra dröm och imponeras samtidigt av det moderna Tysklands transparens och obrutna energi.
Även om Proras mörka förflutna totalrenoveras och kanske försvinner in i historiens egen glömska, finns den ändå kvar under den nya, ljusa fasadputsen.