Den S-ledda regeringen har inte grepp om stadsflytten, är frånvarande i LKAB och har i princip överlåtit ansvaret för stadsflytten till Kiruna kommun och LKAB, dundrade Gruvtolvans ordförande Jan Thelin i NSD i onsdags.
Han avslutade med knockouten att den borgerliga regeringen med Annie Lööf i spetsen skött det hela så mycket bättre. Det var en väldigt kraftig markering från gruvarbetarna med budskapet att regeringen inte ska lämna staden åt sitt öde.
Kiruna har haft världens blickar riktade mot sig i flera år nu. Stadsflytten som projekt fascinerar många, inklusive mig själv.
När de första husen i bostadsområdet Ullspiran revs i april frågade jag i en krönika om vi vågar tänka tanken på vad som händer om allt går åt pipsvängen? Just med tanke på att LKAB är på väg in i tuffa ekonomiska utmaningar, om inte något drastiskt händer, samtidigt som en stad måste flyttas. Man behöver inte läsa mellan raderna för att förstå att Kirunabor oroar sig för precis samma sak.
Man kan göra en axelryckning åt det om man vill. Säga att man inte ska låta känslorna styra. Lägga fram fakta som att Kiruna kommun har ett avtal med LKAB där kommunen utlovas en ersättning med 3,74 miljarder för stadsflytten och att mycket kommer bli av ändå, oavsett.
Men det är att göra det lite enkelt för sig.
Jag bor i Luleå. Visserligen har vi bostadsbrist här vilket medför sina särskilda utmaningar. Men bostadsområden finns kvar. Vårt stadshus ska inte rivas. Allt är liksom beständigt, om man bortser från en och annan mack som rivs. Varje gång stadsflytten nämns känner jag en stor respekt för den process som Kirunaborna befinner sig i. Den är lika svår som den är fascinerande. Och i en sådan finns helt naturligt känslor också med. Vem kan döma dem när de kräver engagemang?
Kan vi vänta oss fler frustrerade utspel likt Gruvtolvans framöver? Kanske. Den nya situationen kräver mer av alla. Thelin tryckte på att ”just nu borde regeringen engagera sig ännu mer”, vilket också backades upp av Kirunas kommunalråd Kristina Zakrisson (S).
Gruvarbetare på krigsstigen är nog knappast vad regeringen önskar sig i en process som redan är extremt komplicerad. Skakningarna från det ilskna utbrottet måste ha känts hela vägen ner till Stockholm. För näringsminister Mikael Damberg (S) ringde upp ordförande Jan Thelin samma dag (!) – och lovade att han ska ta sig upp till Kiruna. Näringsministern sade också att ”om inte LKAB löser lönsamheten, hotas hela Norrbotten”.
Tänker på en gruvarbetare jag intervjuade för några år sedan när tiderna var goda. Han hade en lång karriär i LKAB. Han berättade att de allra flesta åren på firman hade läget varit inställt på att spara och överleva, och att han var glad att få uppleva blomstrande tider där det kunde anställas på löpande band. Kanske kavlar han upp ärmarna igen. När LKAB, som näringsministern säger, går tuffare tider till mötes.