Det var några dramatiska nyhetstimmar på NSD:s redaktion.
Först nyheten att Aaro lämnar sin post, vilket kom som en fullständig överraskning.
Sedan pressmeddelandet från LKAB som verkligen förklarade läget. Aaro går inte frivilligt – han får sparken. Och han tvingas gå för att han helt enkelt anses vara för mjuk i den situation som företaget just nu befinner sig i.
In kommer i stället "Slaktaren från Boliden" – en man som förvisso ser snäll ut på bild, men som av allt att döma har nedskärningar och effektiviseringar som sin specialitet.
Världsmarknaden för malm ser ut som den gör. Efter några år med hysteriskt höga priser, där företag som LKAB tjänat miljarder, har malmpriserna rasat rakt ner på grund av en medveten överproduktion från främst Australien, vilket lett till att bland annat LKAB:s granngruva Northland inte längre existerar.
LKAB:s problem är inte att få ut sin vara. Företaget säljer slut på allt som produceras, men priserna är så låga att vinsten uteblir.
LKAB:s styrelseordförande Sten Jakobsson är förvånansvärt uppriktig i den intervju han ger till NSD. På den här nivån brukar det hållas om ryggen och räddas ära men Jakobsson går på ganska ordentligt.
Visst, Lars-Eric Aaro var en fantastisk byggare i goda tider. Men nu är läget ett annat och då duger han inte. Han har "inte tillräckligt med gruvkunskap". Nu krävs en man med betydligt hårdare nypor som inte drar sig för att göra de nedskärningar som styrelsen anser är nödvändiga.
Den personen heter alltså Jan Moström och kommer närmast från Boliden.
Det är han som nu ska göra det som Lars-Eric Aaro inte var förmögen att göra. Vilket i klartext handlar om att sparka folk. Förmodligen mycket folk.
"Nu handlar det inte längre om att tjäna pengar – utan om att överleva", säger Sten Jakobsson.
Man får lätt en bild av hur styrelsen legat på Aaro hårt och krävt snabbare och hårdare åtgärder, men vd:n har inte förmått. Kanske av rent emotionella skäl. Det tar emot att riva ner det man själv har byggt upp. Dessutom kanske Aaro rent av rekryterat personer som nu kan bli tvungna att lämna.
Då är det lättare för någon att komma utifrån och ta jobbiga beslut. Utan att behöva ta hänsyn till personliga band eller historia.
Det finns en helt annan aspekt i det här. Att LKAB:s styrelse tar detta beslut och därmed signalerar för omvärlden att företaget står inför ett stålbad borde göra en och annan i Kiruna orolig.
Hur påverkas den stora stadsflytten av att "Bolaget" måste dra i alla bromsar som finns?
Det är många frågor som väntar på att få svar.