OKQ8-macken i Pajala är väl knappast något flaggskepp. Den beskrivs som både nedgången och felplacerad där den ligger men har ändå fyllt sin funktion, som så många mackar gör nuförtiden. Som en samlingsplats där man träffas och surrar, handlar enklare mat, tar en fika och äter en korv. En mack i dag är ju så mycket mer än bensin och diesel.
Nu har OKQ8 bestämt sig för att lägga ner macken och ersätta den med en obemannad historia. Något som väckte förvåning eftersom macken dels gick med vinst och dels för att kommunen sett ut en ny attraktiv tomt som skulle fungera utmärkt för en ny OK-mack.
Det här hade ändå inte behövt bli särskilt mycket till historia. Nedlagda bensinmackar i Norrbotten finns det gott om. Och alla bär väl på sin smärta som en symbol över en döende landsbygd.
Men förvåningen i Pajala byttes snabbt till en äkta vrede. Kommunalrådet Harry Rantakyrö pratade om ”ett slag i ansiktet” och sakta startades en motståndsrörelse. Namnlistor började skrivas under, folk började ta ut sina pengar och sade upp sina medlemsskap och därmed var vreden förvandlad till en kamp som utkämpas för att vinna.
Men vinna vad? Jag tror att det handlar om något betydligt större än en bemannad bensinmack och sju arbetstillfällen.
För att förstå de starka känslor som nu är i omlopp i Pajala måste vi nog backa bandet. Det går inte att separera den här händelsen från det som drabbat Pajala den senaste tiden.
Jag tänker på när de entusiastiska gruvmänniskorna kom till bygden för några år sedan och förklarade storheten med projektet Northland, hur de möttes med en härdad skepticism, men till slut lyckades vinna både hjärtan och hjärnor.
När Northland smällde sin första dynamitgubbe var hela Pajala med på tåget – till hundra procent. Privatpersoner hade till och med lagt ner sina sparkapital på aktier i bolaget.
Och man behöver bara blunda lite för att minnas den enorma optimism som rådde. Ministrar och höjdare kom på besök och lovordade projektet. Stefan Löfven pratade om doften av pengar och jag tror vi alla kände en annan doft: doften om en fantastisk framtid.
Äntligen blåste framgångsvindar över en bygd som i många år varit drabbad av motgångar och utflyttningar. Äntligen kunde man på allvar börja drömma om ett helt annat Pajala, fjärran från nedgång och arbetslöshet. Kanske rent av en stad av betydelse på sikt.
Så kom kraschen. De värsta farhågorna besannades, människors sparkapital försvann och det lilla hopp om en nystart för gruvan har minskat för varje vecka och är väl i dag knappast något som någon på allvar tror på.
I det psykologiska läget kan en bensinmack betyda mer än vad man kan tro.
I det läget kan ett beslut om att ersätta en bemannad station med en automatpump bli outhärdligt salt i sår och kännas som en förnedring.
Sedan gör det inte saken bättre att det handlar om ännu en OK-mack, den kooperativa utmanaren till de multinationella bensinjättarna. Det tror jag många medlemmar ser som ett direkt svek, på samma sätt som i Hakkas, där upprörda Hakkasborna i protest klippte sönder sina OK-kort när den obemannade OK-stationen skulle avvecklas.
På måndag håller OK Norrbotten distriktsstämma. Samtidigt pågår kampen. Pajalaborna skriver under protestlistor och mobiliserar krafterna för att vinna.
I första hand en framtid för sin bemannade OK-mack. Men mest av allt tror jag man vill återvinna sin stolthet och självkänsla.