Med kärnvapenkriget som den yttersta rädslan: vad ville han råda en liten pojke till i förberedelserna inför framtiden. Jag spetsade öronen och genom tv-rutan hörde jag honom säga på engelska: ”om du är optimist, lär dig engelska. Är du pessimist, studera kinesiska. Är du realist - studera Kalashnikov (de ökända sovjetiska automatgevären)”.
Det blev så att jag följde hans råd. Som optimist trodde jag att västerländsk demokrati skulle triumfera och jag läste så mycket engelska jag kunde. Arbatov sades vara en av de som mest aktivt försökte förändra Sovjetunionen i den riktning som senare partisekreteraren Gorbatjov påbörjade innan kommunismens fall.
När muren fallit och kommunismen, med något undantag, lagts på historiens skräphög återvände mina minnen om engelskan och kinesiskan. Alltmedan väst upplevde att den naturliga fienden var borta proklamerades den så kallade Pax Americanan, där USA var världens enda supermakt. I Sverige proklamerade vi ensidig världsfred och avrustade vårt militära försvar i blocköverskridande samstämmighet. Arbatov lär ha hävdat att Väst vann det kalla kriget men led svårt av att förlorat en så tydlig och enkelt utpekad fiende. Istället briserade konflikter i före detta Jugoslavien, där vi åter ställdes inför folkmord och brott mot mänskligheten. Krigen och konflikerna i mellanöstern tog vid och vi fick lära oss nya namn på terrorgrupper också efter vi förstått vad Al-Quaida var kapabla till att orsaka i mänskligt lidande.
Under samma tid växte det kinesiska inflytandet med besked. Med kraftfull industriell utveckling, handel och med offensiv valutapolitik blev Kina en helt annan nation på världsarenan. Nu tillverkades alla sorters produkter i Kina och vi i väst har gått från att vara nettoexportörer till nettoimportörer i bransch efter bransch.
Det kalla krigets logik byggde på att det fanns två supermakter och att de flesta väpnade konflikter i världen egentligen var krigföring med ombud, som fick ta alla krigets konsekvenser. I populärkulturen då längtade vi efter nästa James Bond-film, där spektakulära filmskurkar utvecklade fantasifulla vapen eller hot mot världen och mot Storbritanniens skickligaste spion. På riktigt pågick också spionkrig mellan KGB och de västliga spionorganisationerna.
För ganska precis trettio år sedan mördades en avhoppare från öst, med en giftkula avfyrat från ett vapen förklätt till ett paraply. Vid Waterloo Bridge kände han ett sting i låret, såg en man med ett tappat paraply och gjorde inte kopplingen mellan smärtan och mannen. Förgiftad med det dödliga växtgiftet ricin levde han inte mer än ett par dagar.
Nu svävar en far och hans dotter mellan liv och död efter att ha förgiftats av ett kemiskt vapen med otrolig kraft. Detta dåd riktades mot en tidigare dubbelagent och de rättsmedicinska och kemiska undersökningar som myndigheterna i Storbritannien genomfört gör att landet pekar på Ryssland som ansvarigt. Vi ser radioaktiva spår i luften efter förmodat ryska missiler som testas i luften. Storbritanniens underhus fördömde i kraftfulla ordalag attacken med kemiska stridsmedel på brittisk jord.
Jag hör Arbatov igen: ”är du realist – studera Kalashnikov”. Jag är rädd att det vi trodde var över, har kommit tillbaka.