Senaste veckorna har Norrbottens Media dragit ner brallorna på Lumire, Luleå Miljöresurs. Sorterade hushållssopor har blandats huller om buller med både osorterat och miljöfarligt avfall innan det skickats till förbränning.
Avslöjandet är besvärande för Lumire, som ändå lovar gå till botten med problemet. Heder åt den responsen på Peter Johanssons viktiga reportageserie! Alternativet hade varit att blåneka till nåt som uppenbarligen inte står rätt till.
Sophanteringskakofonin i Luleå ger olyckligtvis vingar till allt skitsnack man hört om hur brännbara hushållssopor hamnar i samma ugn som gamla dubbdäck, färgburkar och bastuaggregat. Är det alls nån mening att sortera sina sopor, frågar sig en och annan lulebo.
Absolut, men att vi slänger fel avfall i det brännbara är en styggelse. Själv har jag syndat åtskilligt och släppt ner både Kallestuben och Svintosvampen – ”det märks nog inte”. Imbecilla jag! Ingen skulle komma på tanken att gömma surströmmingsspad i pepparkaksdegen.
Sopansvaret är personligt. Redan på 1300-talet stipulerade stadslagarna att var och en är skyldig att hålla undan skiten och sopa rent framför sin egen dörr. Renhållningsplikten är en såpadoftande gen i svenskens dna. Vårt ogrumlade kulturlager, skulle möjligen en arkeolog säga.
Samtidigt är avfallsapparaten en oumbärlig del av infrastrukturen. Självskriven som vatten, avlopp, järnväg, elektricitet och internet. Våra folkvalda är alltså den goda sophållningens formella beskyddare; Blandas farligt avfall med icke-farligt är de skyldiga att besluta om åtgärder som får stopp på nonchalansen.
Konsekvensen kan rentav bli ett Sopo, hemliga soppoliser som rotar runt och synar vad vi lagt i de gröna och bruna kärlen – med rätt att bötfälla fuskarna. Böter är ju straffrättens hörnpelare för att förebygga och avskräcka; Kör man för fort, myglar med skatten eller plågar katten så blir man bötfälld. En kännbar sopbot vore därför en logisk påföljd.
Böter eller inte, nånting måste göras. I takt med att välståndet ökar – också för dem som tidigare levde av sopor – ökar konsumtionen och mängden avfall.
Renhållningsbolag som Lumire ställs inför allt svårare utmaningar. Forskarna menar att vi närmar oss en avfallsinfarkt, ett sopdilemma av exceptionella mått: Om världens befolkning ska konsumera på samma sätt som vi svenskar behövs snart fyra jordklot.
Det är inte utan grund som många hoppas, att det återvunna plagget ska bli årets julklapp. Svensken kasserar kilovis med överflödspaltor, det mesta bränns tyvärr med hushållssoporna. Bara vart 20:e plagg går till Blocket och behjärtansvärda organisationer som Myrorna och Röda Korset.
Att det återvunna plagget hör framtiden till, insåg skådespelerskan Birgitte Bardot redan på 1960-talet. Bardot använde sina klänningar bara en gång innan hon gav bort dem. Därav de bevingade orden, att klänningarna minsann gick ut och roade sig oftare än hon själv.
Matrester kan också återvinnas. En gastropub i London har hittat på sitt eget lilla kretsloppskoncept: Maltrester från ölbryggningen används som fiskföda och fiskspillningen blir gödsel i pubens potatisland. Resultatet blir fish and chips och craft beer.
Se där, att sortera och återvinna sopor känns genast viktigt och inspirerande. Nu måste Lumire visa att de kan återvinna soporna rätt. Det är enda chansen om de vill återvinna lulebornas förtroende.
Med tillönskan om en riktigt god jul!