LKAB:s affärer med Saudiarabien

Är det okej att göra affärer med de vidrigaste diktaturerna? Känns det bra att vårt välstånd delvis beror på att vårt stoltaste företag säljer för miljarder till en regim som halshugger homosexuella?

LKAB säljer malm för miljardbelopp till en av världens värsta diktaturer. Något som det inte talas om. Bilden är ett montage.

LKAB säljer malm för miljardbelopp till en av världens värsta diktaturer. Något som det inte talas om. Bilden är ett montage.

Foto:

Nyhetskrönika2015-02-13 07:07

Den senaste tiden har den svenska vapenexporten till Saudiarabien debatterats flitigt. Många kräver ett omedelbart stopp och det är inte så konstigt.

Konungariket Saudiarabien är nämligen inget vanligt land. Där råder medeltidsvecka året om, som en ledarskribent uttryckte det.

Förutom ett fruktansvärt kvinnoförtryck och ett stenhårt religionskrav anordnar Saudiarabien offentliga avrättningar av varierande grymhet på torget. Vissa får huvudet avhugget och en snabb begravning. Andra, som knarksmugglare, kan vänta sig omildare behandling som att korsfästas för att därefter visas för allmän beskådan i flera dagar.

För brott där svärdet är straffet nämns bland annat samkönad sexuell aktivitet. Dödsstraff för homosexuella alltså.

Det går att stapla upp grymheter och brott mot de mänskliga rättigheterna. Kort sagt är Saudiarabien ett av världens vidrigaste länder.

Ändå har det i alla år varit märkigt tyst om att detta är en mycket viktig affärspartner för LKAB.

Faktiskt så tyst att det är få som ens vet om det. Detta är ingenting som LKAB vill skylta med, av förståeliga skäl.

Men sanningen är att LKAB:s malm står för den största delen av svensk export till Saudiarabien. Företaget säljer den norrbottniska malmen till stålverket Hadeed, som ägs av saudiska staten, det vill säga kungen. Detta har enligt LKAB pågått ”i decennier”.

Exakt hur mycket malm som säljs till Saudiarabien vill inte LKAB avslöja. Företagets informationsdirektör Frank Hojem hänvisar till affärshemligheter men vi har ändå en del att gå efter.

För tre år sedan publicerade Dagens Industri att LKAB sålde malm till Hadeed för 2,5 miljarder kronor under 2011.

2,5 miljarder!

Det motsvarade ungefär en tiondel av LKAB:s totala försäljning och stod för nästan en fjärdedel av Sveriges totala export till Saudiarabien.

LKAB vill som sagt inte kommentera siffror, men förnekar inte att den volymen fortfarande gäller.

Om vi utgår ifrån det och att affärerna dessutom pågått i decennier förstår vi att företaget sålt malm till Saudiarabien för enorma belopp.

Hur känns det för oss norrbottningar? Existerar över huvud taget moral i affärsvärlden eller luktar alla pengar lika gott?

LKAB tar alltså avstånd mot en lokal strippklubb i Kiruna men har inget emot att göra storaffärer med en regim som har dödsstraff för homosexuella.

Jag frågade Frank Hojem om detta, om LKAB har en moralisk gräns och om det finns länder som företaget inte kan tänka sig att sälja till.

Svaret går att sammanfatta så här: LKAB accepterar inte mutor. I övrigt kan man tänka sig att sälja till alla länder där det råder så stor stabilitet att inte affärerna hotas. Demokrati och mänskliga rättigheter är inget krav. Företaget har inte funnit skäl att avbryta affärsförbindelsen med Saudiarabien.

– Vår bedömning är att det är bättre för oss att ha en relation och ett utbyte även med diktaturer. Handel och affärsrelationer mellan länder bidrar till ökad öppenhet och demokrati. Just för att vi kan ha en dialog om värderingar och mänskliga rättigheter, säger Hojem.

Jag frågade hur den dialogen ser ut. Om det är så att LKAB utnyttjar sina kundresor till Saudiarabien för att samtidigt propagera för det olämpliga i att halshugga homosexuella.

Så är det naturligtvis inte. I stället säger Hojem:

– När de besöker oss ser de vilken kultur vi har, vilken uppförandekod och kultur med medbestämmande som vi har. Det kan hända att de tar intryck.

Att omvända vidriga diktaturer genom affärer låter naivt, för att inte säga hycklande.

Företaget har nämligen en inte helt rosenskimrande historia när det gäller affärer med diktaturer.

Nyligen läste jag en biografi om Churchill.

Så sent som 1941 stod Sverige för 60 procent av Nazitysklands import av järnmalm, vilket fick Churchill att faktiskt vilja invadera Kiruna, Gällivare och Luleå. Det gjorde ont att läsa. Den svenska järnmalmsexporten hjälpte Hitler att bygga sin krigsmaskin, vilket är något vi svenskar känner skam över än i dag.

Frågan är hur vi i framtiden kommer att se på affärerna med Saudiarabien.

Och hur stolt är LKAB:s ledning över föräljningen till Saudiarabien som säkert kommer upp på dagens styrelsemöte.

Kort i veckan

I två dagar har NSD skrivit om krisen på Sunderby sjukhus. Personalen går på knäna, vårdplatserna är för få och patienter skrivs ut fastän de borde vara kvar.

Ibland undrar jag vad vi håller på med.

Det här samhället badar i pengar, men det är alltid för lite pengar till vården. Sjuksköterskorna får inte drägliga arbetsvillkor av landstingen och lärarna känner sig konstant misshandlade i löneutvecklingen.

Om man ska bygga ett samhälle från grunden är det vissa saker som är helt nödvändiga: vårdpersonal, lärare, poliser och så vidare.

Vi kan kalla dessa för samhällets hörnpelare.

Är det inte dags att börja behandla dem så?

Förra veckan fick jag äran att träffa dansarna i gruppen Until the end crew.

Sedan fick jag även bevaka premiären på deras norrbottensturné som inleddes i Kulturens hus i Luleå.

Båda upplevelserna var fantastiska. Till er som har chansen att se dessa grymma artister har jag bara en uppmaning: ta den!

Integration är en av våra viktigaste framtidsfrågor och där har UTEC något viktigt att säga oss. För mig får de gärna bli nästa vinnare av NSD:s pris Gilla Norrbotten!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!