Han uppfann som bekant glödlampan för 130 år sedan. Kom på hela grejen, så att säga. Men han misslyckades hundratals gånger innan det. Och där står jag i affären liksom oupplyst i lampdjungeln och tittar på dem som om de vore ufon. Jag har inte hängt med i lamputvecklingen. Alls. Det resulterar i att min nyinköpta lampa förblir släckt i nästan två månader innan jag lyckas hitta rätt sort.
Förlåt, Thomas Edison.
Det är en himla tur att det finns människor som kommer på saker. Tänker nytt. Uppfinnare och innovatörer som orkar ta nya vägar.
För hur lätt är det inte att hamna i samma gamla hjulspår?
Luta sig tillbaka.
I statistik i Patent- och registreringsverkets databas visar det sig att kurvan över antalet ansökningar om patent i Sverige gått nedåt över perioden 2005-2014, med en liten stabilisering de senaste tre åren. Nedgången förklaras med internationalisering. En annan förklaring kan vara att utvecklingen går så snabbt i dag, att företag skippar att söka patent för att det är för dyrt och för att innovationen kanske inte har så lång livslängd. Företagen vill snabbt ut på marknaden.
I dag är en stor del av alla patent som söks en modifiering av befintliga patent. Det sker en anpassning till omvärlden hela tiden.
Men patent är inte det enda måttet på innovation. I rapporten "Tillväxtförutsättningar för Norrbottens näringsliv" som länsstyrelsen och LTU gjort tillsammans adderas även statistik från SCB samt enkäter och intervjuer med företagare för att få en bredare bild av läget. En slutsats som dras i den är att Norrbotten är en stark innovativ region jämfört med andra. Jag läser om en annan undersökning som placerar Sverige som det tredje mest innovativa landet i världen. Inte fy skam.
Men då minns jag en industrikonferens som jag bevakade för en tid sedan, där det varnades för att Sverige håller på att halka efter när det gäller forskning och utveckling.
Jag gör några intervjuer inför den här krönikan och frågar insatta personer inom forskning och innovation. Är alla människor innovativa?
Svaret verkar vara ja, mer eller mindre. Har vi bara ett visst mått av nyfikenhet är allt möjligt. Du och jag kan båda vara potentiella uppfinnarjockar. I teorin. Men det stora trixet är att ta steget från tanke till handling. Alltså: företagsamhet. Att få saker ur händerna.
Apropå händer så måste jag i sammanhanget nämna en stor innovatör från Norrbotten: Erika Aittamaa. När jag googlar på svenska uppfinningar hamnar jag på Tekniska museets hemsida och en lista över stora uppfinnare.
Listan toppas av Alfred Nobel som uppfann dynamiten och 355 andra uppfinningar följt av Amalia Eriksson som uppfann polkagrisstången.
Mellan konstruktören bakom geodimetern och en av potatisens pionjärer finner jag berättelsen om den fattiga skogsarbetarhustrun från Tornedalen, som fick en beställning av en frusen man på ett par riktigt tjocka vantar. Det blev succé. Erika Aittamaas fingerfärdiga företagsamhet har värmt många händer genom åren. Under 1930-talet fick hon hjälp att söka patent på sina Lovikkavantar. Men en krass fråga, kommer vi behöva Lovikkavanten i framtiden? Jag tänker närmast på klimatförändringarna, men också vårt sätt att leva och konsumera. Det är områden med stora utmaningar som kräver innovationer vi inte trodde vi behövde.
Det är då jag hoppas att vi har en Edison där ute någonstans, som sliter på några hundra gånger med någon galen grej och aldrig, aldrig ger sig.
För att sedan slå världen med häpnad.