Det kom att beskrivas som den enskilt viktigaste delen i att ett nytt riksdagsparti gjorde entré. Miljöpartiet kom in i Riksdagen med säldöden som bärande tema. Sälarna i Östersjön riskerade att försvinna, som följd av miljögifter och sjukdomar. Så nära egen rösträtt verkar inte annat däggdjur än människan kunnat få.
Sälarna var kraftfullt decimerade. Det var inte bara miljögifterna som spelat in, utan också en närmast oreglerad jakt under framförallt första hälften av 1900-talet hade lett fram till att de arter av säl som funnits, nu hotades helt. Säljakten drevs av ekonomiska intressen, även om just sälen inte hade ekonomiskt värde på samma sätt som andra djur som jagades. En alltför stor sälstam hotar fisket och därmed bedrevs jakt, för att komma tillrätta med säl som slog sig ned i närheten av fiskeredskap och både åt upp fångsten och förstörde redskapen.
Jakten var svår och krävande. Sälen är ett otroligt skyggt djur, som måste fällas med stor list och precision. När man talar med de som växte upp när säljakten var som störst, berättar de med livfullhet och respekt om de prövningar som säljakten innehöll. Det var en jakt som ansågs vara viktig för samhället och nödvändig för fisket.
När hotet mot sälbeståndet uppmärksammades togs krafttag på politisk nivå. Säljakten förbjöds och staterna kring Östersjön enades kring ett antal principer. Det skulle bara vara särskilt befogad skyddsjakt som skulle bedrivas - med ordentlig prövning från respektive stats myndigheter. Man enades också om att hindra handel med sälprodukter, en regel som också tagit av EU.
När jakt ska bedrivas, krävs inte bara särskilda utbildningsinsatser och prov för jägarna, utan det är dessutom noga reglerat vilka sälar som kan jagas och hur nära ett fiskeredskap de måste vara för att kunna komma ifråga för skyddsjakt. Dessutom är skyddsjakten inte tillåten i naturskyddsområden annat än efter särskilt myndighetstillstånd.
Allt detta är vällovligt och rimligt för att skydda arter från utrotning. Alla begränsningar verkar för att i det närmaste helt hindra jakt och med hindrandet av handel med sälprodukter är människan inte längre ett hot mot arterna, annat än genom den miljöförstöring som ju fortfarande präglar Östersjön. Det leder naturligt till att färre jägare engagerar sig i säljakt, eftersom skyddsjaktsbegreppet berättar att vi inte bedriver licensjakt - utan bara skyddar ett näringsintresse mot just de individer som ställer till störst skada.
Bestämmelserna om jaktförbud i skyddsområden påverkar oss häruppe särskilt, eftersom så stora delar av vår geografi har ett eller annat skydd. De flesta tänkbara platserna är blockerade genom de pennstreck som gjordes från myndigheternas skrivbord i Stockholm, där huvuddelen av de vattendrag som finns häruppe är utnämnda till Natura 2000-områden.
En svårbemästrad skyddsjakt med få jägare, som inte får jaga annat än på några få ställen, med metoder som gör det onödigt svårt att lyckas fälla bytet leder naturligtvis till att det inte är många sälar som fälls. Naturvårdsverket väckte frågan för ett par år sedan om att övergå till licensjakt och att därmed börja bedriva jakt på ett normalt och reglerat sätt. Fyrtio remissinstanser svarade och jag tror att alla utom fyra ställde sig positiva till Naturvårdsverkets utredningsförslag.
Sedan dess har ingenting hänt i frågan. Långt ifrån alla sälar som ingår i nuvarande kvot för skyddsjakt fälls. Sälstammen växer kraftigt, med tydliga negativa effekter för både fiskbestånd och fiskerinäring.
Det behövs en nyordning. Vi behöver ta våra båtar och åka över till den andra strandkanten i Bottenviken. Där, på den finska sidan, har man funnit möjligheter att bedriva licensjakt på säl. Ordnat och utan den värsta formen av byråkrati. I enlighet med internationella överenskommelser och med stor respekt för djur och natur. Det borde vi också kunna lära oss. En sund licensjakt också på säl är vettig för såväl de som fiskar som för oss andra.