Denna medvetet provocerande inledning kommer givetvis att leda till protester och de kommer att låta ungefär så här:
"Hallå, så där kan man inte resonera."
"Man kan inte blanda äpplen och päron på det sättet."
"Det finns faktiskt ett regelverk och beslut är tagna."
"Herregud, vad skulle det sända för signaler om en hungerstrejk skulle löna sig?"
Tro mig, jag förstår allt det där - men låt oss åtminstone för en stund bortse ifrån det och i stället låta en fråga nå oss:
Tänk om det hade varit du?
Exakt så stod det nämligen på en skylt jag såg när jag själv besökte de hungerstrejkande utanför Migrationsverket i Boden. Då hade strejken bara pågått något dygn och det var alltså före sjuktransporter, sockervatten och medvetslösheter.
"Tänk om det hade varit du?"
På en annan skylt stod det: "Vi är också människor".
Med skyltar, övertejpade munnar och vädjande blickar försöker de nå oss förbi alla skyddsmurar, regelverk och principer.
Deras poäng borde åtminstone ha gått fram nu. De är verkligen beredda att dö på den där trappan och om ingenting görs är det precis vad som kommer att hända.
Kan vi förstå dessa människors desperation och hopplöshet? Nej, det kan vi inte, det är givetvis omöjligt. Men vi kan åtminstone försöka och jag högaktar verkligen de människor som demonstrerat eller på andra sätt stöttat afghanerna i deras kamp.
Dessa hungerstrejkande män har också ett hemland, ett land de förmodligen älskar och som de säkert hade velat leva lyckliga i.
Ändå ligger de i ett isande kallt Boden redo att möta döden. Det borde säga oss ganska mycket. Döden är alltså ett mer lockande alternativ än att återvända till det land som Migrationsverket bedömt är tryggt och säkert.
Men särskilt tryggt och säkert kan det inte vara eftersom det på Migrationsverkets egen hemsida står att det råder väpnad konflikt "i vissa delar av landet". Där står också att 75 procent av de asylsökande från Afghanistan beviljas uppehållstillstånd.
De 13 som nu svälter sig har alltså haft otur med regelverket och ska därför utvisas.
Ingen vet hur den här tragiska och makabra historien kommer att sluta, men just nu tyder ingenting på att slutet kommer att bli lyckligt.
Däremot kan vi vara ganska säkra på att det inom en snar framtid står ännu en politiker eller företrädare för regional utveckling och pratar om tolerans, öppenhet och vikten av att Norrbotten måste vända sin negativa befolkningstrend.
När jag hör det kommer jag att få väldigt svårt att inte tänka på de 13 som hungerstrejkade i Boden.
De som så in i döden ville - men som var fel invandrare från fel kvot.
Tänk om det hade varit du?