Vad jag förstår är det här till stor del en kulturfråga.
I vissa länder, som Italien, anses det rent av angeläget att hitta enskilda syndabockar när en tragedi inträffat. Där vill utredningar utkräva ansvar och säga att det var ditt fel och därför får du sparken (ni kanske minns den behandling som lyxkryssaren Conrodias kaptenen Francesco Schettino fick utstå).
I Sverige fungerar det helt annorlunda. Här söker vi i första hand systemfel, helt enkelt för att samhället har mest att vinna på det. Det är där vi kan finna orsaker till felbeslut, som vi kan lära oss av för framtiden så att samma sak förhoppningsvis aldrig händer igen. Därför är det kanske viktigaste i den 175 sidor tjocka rapporten de 22 rekommendationer till diverse myndigheter som ska omöjliggöra en liknande olycka i framtiden.
Och med detta i åtanke blir följande uttalande av generaldirektör Hans Ytterberg logiskt:
– Det är inte särskilt intressant vem som har begått ett misstag, alla kan begå misstag. Det som är verkligt intressant för oss är, hur kunde detta ske?
Ja, hur kunde fem norska medborgare omkomma i ett militärt Herculesplan den 15 mars 2012?
Det är denna fråga som 14 utredare, till en kostnad av sju miljoner kronor, nu utrett och efter flera månaders arbete anser sig ha ett antal svar på.
Kommissionen utesluter helt att det var något fel på planet. I stället var det en rad omständigheter bakom olyckan.
Kritik ges åt både norskt och svenskt håll. Det finns svagheter både hos norska luftförsvaret och hos svenska Luftfartsverket.
Dessa svagheter gjorde att planet flög på en alldeles för låg höjd, utan att besättningen fick veta om det/förstod det.
Men en huvudpunkt i kritiken är onekligen att flygtrafikledningen inte hade "tillräcklig erfarenhet och kunskaper för att under den rådande situationen kunna leda flygtrafik från väster in mot Kiruna flygplats på ett säkert sätt".
Ovana och okunskap låg alltså delvis bakom olyckan. Jag tycker vi nöjer oss så, för om det rört sig om ren försumlighet som tenderar till det brottsliga utgår jag ifrån att vi hade fått veta det.
Och hur mycket jag än läser av rapporten kan jag ändå inte få in i mitt huvud hur planet bara kunde dundra in i Sveriges högsta berg i över 500 kilometer i timmen.
Till sist: onsdag är en stor och viktig dag i "Fallet Thomas Quick". Då kommer ett beslut från Förvaltningsrätten i Falun som ska avgöra Sture Bergwalls framtid.
Säters chefsöverläkare Vladislav Ruchkin har argumenterat hårt för att Bergwall ska fortsätta tvångsvårdas bakom elektriska stängsel och lås. Men jag följde förhandlingen via direktrapportering i måndags och tror att den här bedrövliga historien har goda möjligheter att få ett anständigt slut.
Mitt tips är att rätten beslutar om en oberoende prövning av Bergwalls psykiska status – vilket i förlängningen borde betyda frigivning i någon form.