Åsiktskorridor har blivit ett lika populärt som missbrukat begrepp i debatten. Det används allt som oftast av invandringskritiska personer som inte riktigt vågar säga rakt ut att de är just invandringskritiska.
”Vi måste våga diskutera”.
Men ärligt talat: finns det något som diskuterats mer än just invandring de senaste åren? Där råder i sanning ingen korridor. Snarare en hangar. Vilken korkad åsikt som helst helt okej att föra fram i debatten.
Vilket i och för sig är bra. Det leder oss vidare och nyanserar debatten på sikt.
Den verkliga åsiktskorridoren går i en annan riktning. Den är brutalt snäv och innefattar helt andra områden.
Låt mig kort nämna tre (det finns såklart många fler): abort, prostitution och droger, bortsett från alkoholen som vi tycker är hoppsan och fantastisk.
När hörde ni senast en spänstig, givande och öppen debatt om dessa ämnen? Nej, precis. De existerar inte. Det är locket på. Någon diskussion bör helst inte förekomma. Och om någon är galen nog att framföra en avvikande åsikt kring dessa ämnen blir personen snabbt stämplad som just galen.
Vilket leder till ett farligt strutsbeteende.
Som om problemen skulle försvinna bara vi slutar prata om dem.
För bortom tystnaden så rullar ju verkligheten på och den berättar att fler än någonsin dör av narkotika i Sverige, trots att Torbjörn Fälldin redan 1977 sa att Sverige skulle vara ett narkotikafritt samhälle. Narkotikarelaterad dödlighet har till och med tredubblats. Vår svenska, stenhårda linje har med andra ord inte löst någonting.
Samtidigt har andra EU-länder valt andra vägar. Portugal har sedan 2001 i princip legaliserat knark. De som använder droger ”döms” (om de döms) till terapi. Knark har blivit en sjukvårdsfråga snarare än något för rättsväsendet och resultatet är att dödligheten faktiskt har minskat drastiskt.
Så varför är vi i Sverige så självgott övertygade om att just vi gör rätt?
Samma sak gäller prostitutionen. Sverige införde 2005 en lag där ”torsken” kriminaliseras, ändå är förmodligen företeelsen vanligare än den någonsin varit.
Andra länder, som Holland, väljer helt andra vägar att gå men i Sverige är ämnet tydligen färdigdiskuterat.
Vi svenskar är kraftigt emot sexköp. Punkt. Samtidigt som vi äääääälskar Thailand – ett land som är fullständigt nerlusat med prostitution.
Det där funkar ju så länge det råder ett konsensus att inte prata om det.
Abort är också ett ämne som inte på allvar har debatterats i Sverige på mången herrans år. Vilket faktiskt har lett till att vi slutat tänka och problematisera.
Det blev uppenbart när Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson faktiskt diskuterade ämnet (SD vill ha kortare tid för fri abort). Sjöstedt blev upprörd och hävdade med emfas att Åkesson minsann ville bestämma över kvinnornas kroppar.
- Ja, men det vill ju du med, svarade Åkesson varav Vänsterpartiets ledare inte hade några fler argument.
Så dumt kan det bli när ämnen blir tabu. Argument slutar att testas mot varandra och det är direkt skadligt.
Sverige är bra på mycket och framför allt är vi bra på att tabubelägga ämnen. Men om vi alla kan enas kring att saker inte blir lösta bara för att vi slutar att prata om dem så kanske ämnen till och med får börja problematiseras.
Om de verkliga åsiktskorridorerna skulle rivas vore det faktiskt väldigt befriande.
Varför inte ägna nästa fikarast åt att diskutera aktiv dödshjälp?