Det var timmarna som skakade Luleå.
Flera kvarter spärrades av mitt i centrum, boende fick lämna sina hem och barn vid en relativt närliggande förskola fick order om att hålla sig inomhus.
Anledningen var en pappkartong som placerats intill polishuset och i anslutning till kartongen fanns en lapp med en arabisk text som polisen tolkade som ett allmänt hållet hot.
Lägg till att flera tidningar fick märkliga tips om denna låda under natten. I det tips som kom till NSD stod det att lådan innehöll kretskort med kabel och batteri som gick ner i lådan.
Läs mer: Polisen: Faran är över
Läs mer: Vad såg tipsaren - egentligen
Det var den bild som polisen ställdes inför.
Först gjordes en minimal avspärrning, vilket i efterhand framstår som oerhört amatörmässigt. Sedan verkar det som att personer med större kompetens kom in i beslutsfattandet och då fanns inget mellanläge.
Jag pratade i går med både polis och en kommunikationsansvarig som förklarade att det är så polisen jobbar. Gör man bedömningen att det kan vara frågan om en verklig bomb går det inte att gena i kurvorna. Då måste polisen agera precis som att det kan explodera när som helst.
Vilket gör det lättare att förstå de åtgärder som vidtogs. Allmänheten hölls på flera hundra meters avstånd i väntan på att polisens speciella bombgrupp från Stockholm flögs upp för att i värsta fall desarmera en livsfarlig bomb.
Detta tog sina timmar och under tiden såg Luleå i det närmaste ut som en krigszon. När experterna väl var på plats tog det inte många sekunder innan de insåg att det var ett falskt hot. Enligt uppgifter innehöll lådan inget farligare än papper och ris, vilket givetvis gör att det är nära till hands att misstänka att dessa detaljerade och dramatiska tips som kom till tidningarna faktiskt skickades av den eller de som låg bakom hotet.
I efterhand går det att konstatera att det syfte gärningsmännen måste ha haft med råge infriades: att skapa rädsla och kaos. Texten på arabiska var säkert ämnad att få oss att tänka på IS eller andra grupper av mordiska jihadister – ungefär som de mordhot som fanns placerade vid flyktingförläggningen i Överkalix.
Nu utreds detta som ett olaga hot, men för mig är det frågan om ett terrorbrott. Terror utan dödsfall.
Efter det som hände i Paris har hela Europa nerverna på helspänn. Vår statsminister står med darrande läpp i TV och pratar om att vi är naiva och att det krävs skärpning av lagar. Vi utfärdar rikslarm och höjer säkerhetsnivån. Poliser med skarpladdade automatvapen kontrollerar flygplatser.
I det extrema läget visar en pappkartong och en papperslapp hur lätt det faktiskt är att skada ett land som Sverige, ja, kanske till och med att lamslå det.
För inte så länge sedan skickades ett brev med ett märkligt pulverinnehåll till Sunderby sjukhus, vilket satte igång hela säkerhetsapparaten. Liknande händelser har inträffat tidigare, och oftast brukar det handla om vanligt bakpulver. Men tanken är även där att sprida skräck och oro: pulvret ska få oss att tro att det kan handla om mjältbrand (sådana brev skickades ju runt i USA efter 11 september-terrorn).
Allt som behövs är alltså en våg av pulverkuvert och bombliknande lådor över Sverige.
I onsdags placerades en falsk bomb. Tänk om det varit tio? Eller 50? Eller hundratals?
Hur hade samhället klarat den påfrestningen?
Om kartongpersonens syfte vet vi ännu inget – men vi vet vilken skada personen åstadkom.