Jag pratar naturligtvis om Turkiet, landet som det mesta tycks kretsa kring just nu och som styrs in i en mycket otäck riktning av president Recep Tayyip Erdoğan.
För några dagar sedan sände SVT en intervju med Turkietexperten Halil Karaveli. Han var upprörd, eftersom EU beslutat sig för att ge Turkiet hiskeligt med pengar för att landet ska lösa EU:s flyktingkris.
"EU har ingått ett avtal med jävulen och sålt sin själ", sa Karaveli, som menade att hela flyktingkrisen i själva verket är regisserad av Turkiet, som släppte lös flyktingvågen i rent utpressningssyfte.
Han menade också att Turkiet har förvandlats från en demokrati till...ja, något annat. Ett land som styrs med allt hårdare järnhand av Erdoğan.
– Man kan inte ens låtsas om att Turkiet är en demokrati längre, sa experten.
Man kan så klart tycka att det är en skam att EU sluter ett avtal med Turiket för att bromsa flyktingvågen, att det är att legitimitet åt en förtryckarregim som verkar ha fingrarna i den ena stinkande burken efter den andra.
Det har inte gått länge sedan Turkiet sköt ner ett ryskt stridsflygplan (första gången som ett Natoland gör detta på flera årtionden) under högst oklara omständigheter. Och i dagarna släppte Ryssland bildmaterial som landet anser bevisa att Turkiet (eller familjen Erdoğan) köper olja av terrorsekten Islamiska staten.
Detta är upprörande, men inte sensationellt. Det har länge varit känt att IS tjänar stora pengar på att sälja olja från de oljefält de ockuperat. Det har däremot varit väldigt tyst kring vilka som är köpare. Att Turkiet skulle vara en av dem är faktiskt ganska troligt.
IS har under sin existens fungerat som en buffert gentemot kurderna och är det något Turkiet till varje pris vill bekämpa så är det kurdernas kamp för ett eget land.
Där någonstans är läget.
Samtidigt lyfter charterplanen från Sverige till orter som Alanya, Side, Kemer och Marmaris som om ingenting har hänt.
Vi svenskar älskar solen och de billiga priserna (subventionerade av turkiska staten) och lägger oss vid poolerna vid all inclusivehotellen, sippar på drinken, tar en selfie i solstolen och lägger ut en bild på Facebook där vi berättar för alla vi känner att allt är underbart.
Men är det verkligen det?
Finns det ingenting som skaver här – något som gör att samvetet pockar på uppmärksamhet?
Jag är av uppfattningen att man ska kunna resa till vilket land som helst – även Nordkorea och Saudiarabien. Men jag tycker att man bör veta vad man gör. Jag tycker att man ska veta varför man gör resan och att man sedan kan stå för det.
Att åka till en förtryckarstat för att lägga sig i en solstol och njuta borde inte vara ett självklart val. Men det är som om vi inte längre orkar eller vill bry oss längre.
Det fanns ju en tid då det verkligen var annorlunda, då det var otänkbart för svenskar (med några få undantag) att till exempel semestra i Spanien för att protestera mot diktatorn Franco.
Jag skulle gärna se en diskussion kring dessa semesterresor till Turkiet. Turistnäringen är viktig för Erdoğan och det vore en utmärkt markering att helt enkelt välja andra semestermål.