I Umeå var namnet "Hagamannen" synonymt med skräck långt innan tvåbarnspappan Niklas Lindgren till sist greps 2006.
Namnet uppkom eftersom det var i stadsdelen Haga i Umeå som han i många år spred panik genom en rad grova våldtäkter. Bland annat fick en 51-årig kvinna örat avbitet efter att ha blivit brutalt våldtagen.
Lindgren genomgick en stor rättspsykiatrisk undersökning som kom fram till att han inte var tillräckligt psykiskt störd för att undgå fängelsestraff.
Till sist dömdes han till 14 års fängelse för bland annat grov våldtäkt och mordförsök.
Nio år senare ska denna person fungera mitt ibland oss.
Självklart skapar det väldigt starka känslor. Den typ av brottslighet som Lindgren ägnade sig åt väcker sådan avsky att det måste ha framstått som helt uppenbart att det fanns en stor hotbild mot honom. Jag kan bara komma på en brottsling som är lika hatad i Sverige och det är Englamördaren Anders Eklund.
Det är en extrem situation och man kan säga att samhället plötsligt stod inför två utmaningar:
Dels skydda allmänheten från Hagamannen – men även att skydda Hagamannen från allmänheten.
Efter det som hände i helgen kan vi slå fast att man redan misslyckats på den andra punkten, vilket absolut bör granskas och kanske även kritiseras.
Några män tyckte uppenbarligen inte att samhällets lagar och straff var tillräckliga utan sökte upp Lindgren mitt på ljusa dagen för att misshandla honom svårt. Enligt uppgifter fick han ett slag i huvudet med en golfklubba, vilket i det närmaste är att betrakta som ett mordförsök.
Plötsligt var det den hatade våldtäktsmannen som var offret, vilket än en gång sätter känslorna i svallning.
Många jublar och tycker att Niklas Lindgren helt enkelt fick vad han förtjänade. Förövarna utmålas som några slags hjältar. Folkets domstol.
Jag vet inte, kanske är det mänskligt – men jag tycker bara att det är sorgligt. Och försvarligt kan det aldrig bli.
För om vi lyfter blicken och tittar bortom Hagamannen: Vad får vi för samhälle när vi tycker att det är okej, eller rent av lysande, när medborgare väljer att ta lagen i egna händer?
Vad händer när vi inte längre tycker att det är samhället som ska stifta lagar och att utdöma straff?
Svaret är att det civiliserade samhället upphör.
Därför är det viktigt att polisen nu gör sitt jobb och griper de personer som agerade självutnämnd folkdomstol. Inte för att det lär framkalla jubel, utan för att i ett civiliserat samhälle har även frigivna brottslingar rättigheter.
När det väl är gjort finns det utrymme för viktiga diskussioner.
En som länge förts är om Lindgren fick ett tillräckligt hårt straff, även om jag själv tvivlar på att några år till i fängelse hade minskat de känslor som finns kring honom.
En annan är hur regelverket ser ut. Hagamannen blev villkorligt frigiven, trots att han ansågs höggradigt riskbenägen. Så farlig att han inte kunde få obevakade permissioner. Är det vettigt?
Att Niklas Lindgren nu finns i Norrbotten har fått justitieminister Morgan Johansson (S) att vilja se över reglerna.
Gott uppförande ska inte räcka för att bli villkorligt frigiven, enligt Johansson. Det måste även göras en bedömning hur farlig personen är och hur stor risken är för återfall.
Jag tycker att det låter rimligt.
Lika rimligt som att det uppstår en stark känsla av obehag på den plats där Lindgren hamnar.