Om det här hade varit ett vanligt misshandelsmål hade rättegången med största sannolikhet hållits vid Haparanda tingsrätt, eftersom misshandeln inträffade i Övertorneå.
Nu är den i stället flyttad till säkerhetssalen i Luleå, vilket innebär att åhörarna och vi i det massiva pressuppbådet får följa hela rättegången genom en tjock glasvägg. Allt som sägs i rättssalen får vi höra genom högtalare.
Om det är av säkerhetsskäl vet jag inte, så fall är det svårt att förstå var hotbilden skulle ligga någonstans. Rättegångens huvudperson är nämligen inte närvarande.
I varje fall inte fysiskt. Niklas Lindgren sitter tillsammans med sitt juridiska biträde, advokat Marko Tuhkanen, på hemlig ort – uppkopplad via videolänk på rättssalens skärmar.
Det är faktiskt ganska lätt att förstå. En Lindgren i rättssalen hade garanterat inneburit ett massivt säkerhetspådrag kring rättegången, med kroppsvisiteringar och metalldetektorer.
Nu slipper vi det.
Personligen tyckte jag inte heller att det gjorde särskilt mycket att man valt denna lösning. Vi skulle ändå få se honom, vilket givetvis har ett stort allmänintresse. Hur ser Hagamannen ut i dag? Hur beter han sig under förhöret?
Men dessa svar fick vi inte. Hotbilden mot Niklas Lindgren anses nämligen vara så allvarlig att han inte ens kunde visa upp sig på skärmarna. Det antyddes under rättegången att han ändrat sitt utseende – och den hemligheten bör av säkerhetsskäl bevaras. Det är förmodligen det bästa skydd han har.
I stället fick vi under den första dagen titta på Marko Tuhkanen på skärmarna – och i bakgrunden höra Niklas Lindgren prata.
Vilket gör det nog så dramatiskt.
Personen som hela rättegången handlar förblir bara en röst.
Och rösten berättade lugnt och sakligt på umedialekt om hur tiden var under den vecka han hann bo i Övertorneå. Hur det tisslades och tasslades i skolan, hur han blev förföljd på orten och om vad som hände den eftermiddag då han fick en golfklubba i huvudet.
– Den rädsla jag kände var obeskrivlig. Jag var rädd för att dö eller hamna i koma. Dom brydde sig inte om konsekvenserna. Dom slog för att slå sönder. De slog så hårt de kunde mot huvudet, sa rösten.
De tre unga män som sitter åtalade för grov misshandel är både vänner och klasskompisar. Alla tre nekar till misshandeln, men gör det på helt olika sätt.
Den person som vi kallat för 23-åringen är den som vittnen pekat ut som den som slog Lindgren med en golfklubba i huvudet. Han hävdar att han över huvud taget inte har varit på platsen. Varför vittnen pekat ut honom har han ingen förklaring till.
Den vi kallat för 24-åringen har ett helt annat upplägg. Han erkänner att han både var där och att han såg den person som rusade mot Hagamannen och svingade en golfklubba i huvudet på honom. 24-åringen säger att han till och med försökte avstyra misshandeln och då själv blev träffad i huvudet av den då avslagna golfklubban.
Det intressanta är att 24-åringen vägrar peka ut vem mannen med golfklubban var. Han namnger gärna andra som var på platsen, men inte gärningsmannen.
– Jag är bara här för att berätta att jag är oskyldig. Jag tänker inte peka ut någon.
Den tredje åtalade, 21-åringen, säger att han var på brottsplatsen tidigare under dagen, men att han hunnit åka hem vid tiden för misshandeln.
Att han erkänner att han var på platsen kan förklaras av att han faktiskt glömde kvar sin mobiltelefon.
Problemet för de tre männen är att åklagare Hanna Dahlström har vittnen som backar upp åtalet. Vittnen som pekat ut alla tre som delaktiga i misshandeln.
Huvudvittnet ska förhöras under tisdagen, men redan under första dagen fick vi se honom på inspelad film när han genomförde en omfattande vittneskonfrontation. Där kunde han med stor säkerhet peka ut två av de tre åtalade. Den tredje var han 50 procent säker på att han var rätt ute.
Det vittnet är åklagarens största vapen i rättegången. Men fler personer var på platsen vid tiden för misshandeln och den samlade trovärdigheten blir förmodligen helt avgörande huruvida någon eller alla tre kommer att fällas för grov misshandel.
Hagamannens biträde Marko Tuhkanen kallade gärningen för "ett angrepp mot demokratiska värden". Han sa att de åtalade har tagit lagen i egna händer och menade att de dessutom gjort det för egen vinning.
Vad han menade med det kan vi än så länge bara spekulera i. Var misshandeln ett rent beställningsjobb från någon som var villig att betala? Eller fanns det en hemlig belönig utfäst? Tuhkanen lovade att han ska utveckla detta under sin slutplädering.
Det är annars svårt att säga att den första rättegångsdagen skulle ha "vunnits" av antingen åklagare eller försvaret.
Däremot fick advokat Jens Arnhof, som försvarar 24-åringen fram viktiga saker. Bland annat pressade han Lindgren hårt:
– Är det inte så Niklas, att förutom det första slaget som träffar dig i huvudet så vet du inte vilket våld du utsätts för eller av vilka?
– Det är korrekt.
I morgon fortsätter rättegången med vittesförhör och slutpläderingar. Bland annat ska den person som först satt anhållen, misstänkt för misshandeln, höras.
Kommer alla vittnen att stå fast vid vad de sagt i polisförhören? Det är den stora frågan.
Den här rättegången kommer förhoppningsvis kunna ge svar på hur misshandeln av Niklas Lindgren gick till och vilka som låg bakom den.
Däremot kommer den inte kunna ge svar på andra saker.
Som hur Niklas Lindgren någonsin ska kunna leva ett något sånär normalt liv i det svenska samhället. Och hur ska samhället kunna skydda honom för att det inte ska bli fler rättegångar?
Han närmade sig frågan själv vid ett par tillfällen:
– Jag har varit tvungen att leva väldigt udda den sista tiden. Den oro... Min framtid är väldigt oviss.