Glädjen försvann från byn

Toni Alldén bad om ursäkt i går. Men ursäkten var inte riktad till Carolin Stenvalls familj.
Den uttalades i ett litet rum bakom tingssalen. Han gick fram till jaktledaren i Mäntyvaaras jaktlag, Ingvar Nordström. Alldén tog i hand och sade att han bad om ursäkt för den skada han orsakat jaktlaget.
- Han var nästan tårögd, sade Nordström.
Jag vet inte om det hjälper. 51-åringen är illa sedd i sin hemby just nu.
Man har ställt in påskaftonens skidträff, som byborna ordnat varje påsk i mer än 25 år. En längdåkningsfest över tre eller fem kilometer, med plaketter och allt. Ingen orkar organisera. Dessutom är byns pimpeltävling i fara.
Du kanske tycker att det låter futtigt, men det är ett tydligt tecken på att glädjen har försvunnit från byn med tolv invånare.

- Kommer han till min dörr så säger jag "kom inte in till mig", sade Birgitta Näckstam i går.
Hon satt vid sitt köksbord tillsammans med maken Gerhard och drack kaffe. Vid det bordet har de haft Toni Alldén flera gånger.
Han var inte annorlunda än någon annan.

En rak, sprallig och småkul kille som tillbringat en del av barndomen i byn, och som har barndomskompisar i jaktlaget. Han var med på surströmmingsfesten och satt med paret Näckstams vid bron för att invänta islossningen. I Mäntyvaara tippar man när islossningen startar i Skrövån.
- Det var så roligt när Toni kom hit. Inte har man tänkt att det var en eventuell mördare, sade Birgitta Näckstam.
Byn kom till Gällivare tingsrätt i går genom Ingvar Nordström och jaktkamraten Jimmy Näckstam, Birgitta och Gerhards yngsta son.
Då de satte sig i vittnesbåset hade förhören avslutats med mannen som dödade Carolin Stenvall. Hennes familj fick aldrig några nya svar.

Jag vet inte hur många gånger Toni Alldén svarat "jag vet inte" på åklagarens frågor. Han säger om händelserna att det "nog" är så, att det "väl" är så, eller att det "kan" vara så. En krisreaktion har tagit hans ordförråd och förmåga att bilda meningar och sammanhang, enligt honom själv.
Toni Alldéns grannar satt på stolar några meter bakom honom i går. De väntade på att han skulle öppna sig och tala ut.
Om det är som han sagt med knuffen - varför sökte han inte hjälp? Varför satt han med henne i bilen i så många timmar? Varför, varför sköt han med sitt jaktgevär? Två gånger?
Åklagarna har försökt kroka honom med några ord som han själv återvänder till: "Det som etsat sig fast försvinner inte."

Men dörrarna i Toni Alldéns huvud är låsta med dubbla slag. Han vill inte inte släppa in någon i de där rummen. Nycklarna? Jag vet inte om han tappat eller kastat bort dem.
Det gick ingen plogad väg till hans röda stuga i Mäntyvaara i går. Bara ett skoterspår som ledde iväg mot den tillbommade byggnaden.
Birgitta Näckstam klev ut på sin bro och tände en Prince. Hon lade ut några nötter åt den lappmes som kommer varje vinter för att äta ur hennes hand. Hon berättade att hon i alla fall tänkte anordna öringstävlingen i Skrövån i vår, trots den obehagliga känslan.
- Allt är ödelagt för honom. Hela hans tillvaro. Skulle jag träffa honom nu skulle jag fråga "men vad har du gjort med ditt liv, Toni".