Det har alltså snart gått exakt 30 år sedan Sveriges statsminister brutalt sköts ner mitt på Sveavägen i Stockholm med ett skott i ryggraden som var så perfekt att det var som att stänga av en strömbrytare. Olof Palme var i princip död redan innan han slog i backen.
Efter den totala chocken väntade en bisarr cirkus av kurdjakt, Ebbe Carlsson-affär, Christer Pettersson, polisspår och allehanda teorier om vem eller vilka som verkligen låg bakom mordet.
Tre decennier senare är vi kvar på ruta ett. Mordet är lika ouppklarat och därmed ett nationellt sår som aldrig får en chans att läka.
– Klart det var Chrille P! Lisbet pekade ju ut honom!
– Aldrig. Skulle en knarkare utföra det perfekta mordet och sen lyckas bli friad i domstol?
Ja, så där lär vi hålla på i det oändliga.
Som många andra har jag haft en fas i livet där jag verkligen ville veta allt om Palmemordet. Det råder knappast brist på material för den som är nyfiken. På nätet finns allt man kan tänka sig och jag grottade ner mig hyfsat djupt i det minst sagt omfattande materialet. Törsten av att få veta har aldrig stillats. Alldeles nyligen läste jag en fascinerande bok i ämnet som heter ”Konspiration Olof Palme”.
Självklart har även jag haft tankar om varför Palme mördades, men det är på hobbynivå och därför helt ointressant. Vill man verkligen veta något om fallet bör man i stället prata med Luleåjournalisten Tomas Bresky – förmodligen en av de i Sverige som kan mest. Tillsammans med kollegan Lars Borgnäs gjorde Bresky 13 timmar teve om Palmemordet, vilket på ett ungefär motsvarar sju långfilmer och säkert ett par år effektiv tid av research.
Bresky säger att han fortfarande ständigt blir påmind av mordet, att folk ringer och skriver brev och att engagemanget fortfarande är stort.
Min första fråga till honom är om han själv är övertygad om vad som hände på Sveavägen klockan 23.10 den 28 februari 1986. Han skrattar lite och svarar:
– Jag är i alla fall helt övertygad om vad som INTE hände. Det var inte Christer Pettersson som sköt Palme, vilket jag hoppas att vi tydligt lyckats visa. I början blev vi hånade för detta och kallades för privatspanare, men efter ett program som vi gjorde på tioårsdagen 1996 blev jag uppringd av GW Persson som sa: ”Nu ger jag mig – ni är inne på helt rätt spår”.
Så vem sköt Palme?
Nytt skratt från Bresky. Nej, något namn tänker han inte leverera. Däremot säger han:
– Jag tror att själv att det var en svensk konspiration och att det i den konspirationen ingick poliser.
Tomas Bresky brukar dyka upp i medieflödet var femte år. Då ringer journalisterna och ställer samma frågor om Palmemordet som de alltid gjort. Sedan återgår allt till det normala igen.
När det nu vankas 30-årsdagen vill Bresky i stället göra något annorlunda.
– Jag tänker göra en föreställning på Ebeneser där jag i dialogform avhandlar Palmemordet. Bland annat tänker jag ta upp vad Granskningskommissionen kom fram till i sin 900-sidiga rapport 1999. Till exempel att Säpo vägrade svara på vissa frågor. Detta borde debatteras.
Nej, jag tror aldrig att mordet kommer att få en lösning. Vi kommer att få leva med att våra frågor aldrig får några svar. Till exempel denna:
Hur kunde en av världens mest kontroversiella ledare gå obevakad mitt i Stockholms city en fredagskväll som dessutom var löningshelg, mitt bland fyllon och andra potentiella våldsverkare? Var han verkligen så naiv och oförsiktig? Eller fanns det andra skäl till att han inte hade med sig Säpo just den där kvällen?