Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Först en skoter sedan en släpvagn. I ena fallet, 2015, bötfälldes Elsa Öhmans skoter i Malmö – trots att den stod i ett garage i Norrbotten. I andra fallet, som NSD skrev om i veckan, bötfälldes Per-Olof ”Pelle” Johanssons släpvagn på Östermalm i Stockholm – trots att den står i byn Jomotusjärvi. När man läser de här historierna blir det på något vis tydligt hur avlångt vårt land är. Kontrasterna. För hur sannolikt är det att 80-årige Pelle Johanssons avställda släpvagn som enligt honom står översnöad i en by vid polcirkeln skulle ha körts omkring med på Östermalm, för att sedan få parkeringsböter? Om jag var pensionär i yttre glesbygd skulle jag också få huvudbry av en sådan räkning.
Historien avslöjar också något annat.
Pelle Johansson berättade för NSD att han hoppades få hjälp av polisen med att få sina pengar tillbaka. För det krävs till att börja med en bilfärd på 25 kilometer till polisstationen i Övertorneå. Inte så bara, i hans ålder. ”Det är halt och jävligt guppigt. De har just inte plogat på flera dagar heller. Det är inte så roligt att fara dit och så kanske det inte finns någon polis när man kommer dit. Det finns nästan ingenting som fungerar i vårt samhälle, men jag kommer göra ett försök”, sade han.
Han synliggör glesbygdens förutsättningar. Och vilken självständighet människor som bor där med stor sannolikhet måste besitta för att fixa vardagen. När jag läser det citatet ringer ”det-var-bättre-förr”- klockan. Ja, vissa saker var nog bättre förr. Men man behöver bara se något avsnitt av serien Fröken Frimans krig på SVT, som visats i mellandagarna, så nyanseras den känslan.
Om jag gör en tillbakablick på 2016 så tycker jag att glesbygdsdebatten varit högst levande, och stundtals intressant. Många krönikor kring glesbygd i allmänhet och Norrland i synnerhet passerade i media. Bilden av Norrland och dess funktion och relation till övriga landet har belysts. Det kan nog vara bra. Vilken effekt det får i verkligheten när det gäller jobb, bredband och snöplogning till exempel återstår att se.
På onsdagen lämnades landsbygdskommitténs förslag över till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Där finns bland annat ett förslag om att flytta 10 000 statliga jobb från Stockholmsområdet ut i landet.
Nya året har just börjat, julpyntet är bortplockat och jag har sagt hejdå till det nyhetsintensiva 2016. De första veckorna på det ännu oskrivna året brukar det mesta kännas möjligt. Man står liksom på toppen och blickar ut – i ljusa, vintriga januari, med den oslagbara vårvintern i norr framför sig. Decemberregnet har äntligen övergått till rejäla minusgrader. Hela kroppen längtar ut, till skidåkning och varm choklad i en snödriva. Den här tiden matas vi också med bantningstips och träningshets, mer än någonsin tycker jag. Ett av svenskarnas vanligaste nyårslöften är väl att träna mer. Tappa kilon. Mitt nyårslöfte handlar om att äta mer. Vegetariskt alltså.
God fortsättning!