Vi bär alla på ett känslominne och det finns en ilska som jag kan minnas än i dag – trots att det gått lite drygt 30 år.
Den sporttokige grabben kom hem från skolan och som av en händelse låg Expressen strategiskt uppfläkt på middagsbordet.
Ett helt uppslag om Ingemar Stenmark var såklart helt oemotståndligt. För er som inte var med på den tiden är det nog omöjligt att förstå, men Ingemar var större än allt annat. Det var helt sant att det rullades in en TV i varje klassrum när han skulle åka i Garmisch-Partenkirchen eller någon annan alport. I ett par minuter stod allt stilla – sedan jublade Sverige för Ingemar eftersom Ingemar alltid vann. Sedan återgick allt till det normala.
Nu läste jag skrämmande nyheter och för varje stycke jag avverkade ökade blodtrycket.
Stenmarks dominans skulle till varje pris stoppas. Och eftersom han var så överlägsen skulle det ske genom en rad illvilliga regeländringar. Det började lite oskyldigt med att åkarna skulle tvingas åka under X-formade portar, vilket skulle missgynna den långe svensken. Utförlig grafik visade hur krångligt det såg ut.
När jag väl svalt kroken var jag mottaglig för allt. Inte ens när jag läste att alla åkare skulle tvingas stanna mitt i backen för att inmundiga blåbärssoppa gick det upp för mig att det var nåt lurt. Jag kastade tidningen i bordet i vredesmod och vände mig mot min ömma moder och snyftade ”Så här kan dom ju inte göra...”.
Och där satt hon och skrattade.
”April april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill”.
Att få någon att gå på ett aprilskämt är ju fantastiskt roligt.
Ja, även att bli lurad kan, som synes, bli ett minne för livet.
För oss i mediebranschen är den 1 april något av en högtidsdag. 364 dagar om året är vårt mål att söka och berätta sanningar – men just den här dagen lägger vi faktiskt ner en hel del möda på raka motsatsen. Vi ljuger och vår förhoppning är att ni ska köpa lögnen rakt av.
Förra året lyckades NSD få många av er att tro på att Ica skulle börja sälja gin. I år är det något annat – och det enda råd jag kan ge är att läsa tidningen med en viss vaksamhet.
Konsten att komma på ett bra aprilskämt är sannerligen inte enkelt. Det kräver kreativitet, listighet och gärna en bra känsla för samtiden för att få tusentals läsare eller tittare att gå på en bluff.
Personligen är jag extra svag för skämt som får folk att agera.
Det kan vara att gräva efter guld på en åker, eller att köa till en teater i tron att man har chans på en roll i en storfilm. Ju dummare folk framstår desto roligare.
Den stora klassikern inom svenska medier är SVT:s aprilskämt från 1962 – då en mycket seriös herre vid namn Kjell Stensson förklarade i ett knastertorrtinslag hur man faktiskt kunde få färg-TV genom att klippa sönder sina nylonstrumpor och trä över apparaten. Det var i all stillhet en skakande världsnyhet och det svenska folket kastade sig över saxar och nylonstrumpor.
Lika briljant är den från 1976 då den brittiska astronomen Patrick Moore gick ut med att planeterna Jupiter, Pluto och Jorden skulle linjera sina banor. Detta skulle leda till en förändrad gravitation på Jorden. Exakt klockan 9.47 uppmanade Moore i en radiosändning alla att hoppa för att uppleva den minskade gravitationen.
Gissa om folk hoppade.
Det kanske märkligaste var att programmet fick ta emot mängder med samtal från lyssnare som var lyriska över upplevelsen.
Av det lär vi oss kanske att tron kan försätta berg. Men just i dag råder jag er att inte tro allt för mycket. April, april, på er så länge.