Det handlade om muslimska böneutrop och vad utropet ordagrant betydde. I slutet på artikeln uppmanades man delta i en omröstning ”om Sverige skulle tillåta böneutrop”. Fylld av känslor av obehag började jag söka på Facebook. På mindre än en minut hittade jag gruppsidor med fler än hundra tusen ”gillare” samlade kring rädslan för Islam.
Efter en stunds surfande där än mer halsbrytande påståendena avlöste varandra, syntes en skrämmande tendens: så fort en länk fanns med till någon högerpopulistisk webbplats - ökade mängden kommentarer och delningar. Vi bekräftar det vi tycker och sprider det vidare som vore det sanning. Kommentarerna bekräftade varandra och hatet piskades upp.
Den tidigare chefen för först NSA och sedemera CIA, Michael Hayden skriver om detta i sin nya bok ”The Assault of Intelligence” (fritt översatt: Överfallet på underrättelsetjänsten). Boken handlar om hur ett samhälle påverkas, när alla samhällsbärare av sanning ifrågasätts. Ett samhälle som är delat, där man bara tar del av media som speglar de åsikter man redan har är sårbart och kan lätt såras än mer. Hayden hävdar att det är just det som händer i Amerika idag. Det är ett ”krig utan beröring” som drivs med kraftfull inblandning från ryskt håll, menar Hayden. Kriget riktar sig mot alla faktabaserade institutioner i USA: Journalisterna, Akademierna, Rättsväsendet och till sist även de amerikanska underrättelsetjänsterna. Det ledde fram till valet av Trump.
Hayden gör också jämförelsen mellan USA och Norden. Han konstaterar att de ryska insatser som gjorts för att ytterligare dela och polarisera fungerade i USA, men inte i Norge. När ett samhälle har förtroende för institutionerna fungerar inte ”krig utan beröring”. Det är först när vi tillåtit förtroendet att erodera, som andra makter klarar av att förstärka splittringen.
SOM-institutet vid Göteborgs Universitet konstaterar vid sitt seminarium i april att svenskarnas förtroende för medierna fortfarande ligger på en hög nivå, men där politiska sympatier och utbildningsnivå slår igenom och skiljer. Det är en förändring som slagit igenom på senare tid.De som sympatiserar med SD (som ju blivit fler) litar inte på traditionella medier i samma grad som övriga väljare. Det gäller också för utbildningsnivå, där de lågutbildade inte i samma grad som andra litar på medierapporteringen.
Medieundersökningen behandlar också förtroendet för sakfrågorna. Högst förtroende för de traditionella nyhetsmediernas rapportering finns Sjukvården, där bara 14 procent har litet eller ganska litet förtroende för rapporteringen. Lägst på skalan ligger förtroendet kring Invandringen. Där är det hela en tredjedel som hyser litet eller ganska litet förtroende för rapporteringen. Samtidigt är Invandringen den enskilt viktigaste frågan i samma undersökning.
De traditionella partierna är inte vana att debattera invandring. Samtidigt misstror samma väljare det som medierna rapporterar i just invandringsfrågor. Det gynnar webbplatser där böneutrop är den viktigaste sakfrågan.
Inför valet har nu även de invandringskritiska väljarna möjlighet att rösta traditionellt. Låt oss ha olika, men faktabaserade åsikter även här. Det kan täppa till det förtroendeläckage, som andra intressen snabbt kan utnyttja. Alternativen vi ser omkring oss i världen avskräcker!