Agneta Riemann, 42, Gällivare:

Min dröm var att jobba med tandreglering men jag kunde bara få jobb på en specialistklinik i Malmö i tre veckor. Då började jag söka mig norrut och fick veta att jag kunde arbeta tre år i Gällivare. När jag kom hit på intervju pratade jag med min blivande man, Monty, men det visste jag inte då. Han var värdshusvärden där jag bodde.

Jag kom tillbaka efter sommaren för att börja jobba och Monty bjöd mig på middag samma kväll jag kom. Vi klickade direkt. Det var 2002 och vi har varit tillsammans sedan dess. Jag förvarnade honom om att jag bara skulle stanna tre år, sedan skulle jag fortsätta min specialistutbildning. 

2008 fick jag erbjudande om två specialiststjänster. Glädjeexplosionen uteblev, jag fick hjärtklappning och kände att det inte alls var vad jag ville. Så jag tackade nej till det som varit min dröm så länge och angav personliga skäl. Det var sant för jag ville inte flytta härifrån. Jag stannade kvar i Gällivare och sedan några år driver jag min egen praktik. Och jag har aldrig någonsin ångrat hur det blev. 

Jag har massor av roliga anekdoter. Som när jag fick en aktivitetskalender skickad till mig innan jag flyttade hit. Jag läste att det var slamtömning i februari och tänkte att det inte kan vara möjligt: Står folk och tittar på när man tömmer slam? Sedan bläddrade jag vidare och läste att mannen från Malmberget återvänder. Kolla, sa jag till mamma, det är så litet ställe att man hamnar i kalendern när man flyttar hem. 

Folk på jobbet pratade om att de hade snörävar i garaget och det ville jag också ha. Monty fick syn på mig när jag lade ut kattmat och bröd för att agna snörävarna. Då fick jag veta att det var snöskyfflar de menat.