Det var 22 december 2007 Leo Filson flyttade in i huset i Luleå tillsammans med fru och två barn, då fyra och fem år.
Bakom sig hade familjen lämnat London. Ett nytt liv skulle starta i ett främmande land där ingen av dem kunde språket. Leo Filsons fru hade fått ett jobberbjudande som läkare vid Sunderby sjukhus och paret ville ge sina barn en lugnare uppväxt än den Englands huvudstad kunde erbjuda. Luleåsnön yrde kraftigt i sidled när de anlände till kuststaden och snöflingor trängde in genom jackans mynning. Huset var knappt bobart. Det var för att tala klarspråk ett riktigt renoveringsobjekt som stått tomt länge.
- Då, ärligt, funderade jag på vad vi hade gjort. Det var iskallt ute, det var just före jul, trappan utanför huset var rutten och hade rasat ihop. Vi var tvungen att lyfta barnen in huset. Det var kaos, säger Leo Filson på engelska över en kopp kaffe i köket.
- Luleå, det var ju nordligare än Rovaniemi. Jag hade först sagt till min fru att jag aldrig flyttar så långt bort och att det var en helt vansinnig idé av henne att föreslå det. Men vi flyttade och visst hade jag mina tvivel.
Men kaoset och snön till trots. Barnen var överväldigade över att kunna åka pulka till förskolan och familjen fann sig till ro. Det dröjde inte länge innan Leo Filson övertygandes om att familjeflytten var rätt.
Han fick en känsla av livskvalité. Det var nära överallt och istället för att sitta i bilköer till och från arbetet fanns utrymme för ett familjeliv.
Numera är huset nyrenoverat och fräscht med hög standard. Leo Filson har ägnat tre och ett halvt år åt att få hemmet beboligt. Han tar oss på en husesyn.
- Sådana här livskvalité kan du inte få i London. Du kan inte bo så här bra, det finns inte. Boendet i England har inte samma standard som här.
Leo Filson pekar ut genom vardagsrumsfönstret där skogen breder ut sig.
- Ren luft, ren natur. Jag förstår inte varför inte fler vill bo i Norrbotten. Det är briljant att bo här.
Leo Filsons ursprungsfamilj är spridda över jordklotet. Visst kan han sakna mamman och systern som är kvar i London, men även när han bodde i staden sågs de inte alltför ofta på grund av de långa avstånden och besvärliga kommunikationerna.
- Paradoxalt nog har vi större nätverk här. London är så stort och man känner inte sin granne. Man kan bli väldigt ensam, det är omvittnat problem. Här är alla vänliga med varandra, staden är så liten, så det är ingen idé att vara i konflikt med någon som man sedan stöter ihop med i matbutiken.
Men varför började ni fundera på flytt från första stund? Det är inte lätt att dra upp en familj från en stad, och ni flyttade till ett annat land där ni inte har anknytning?
- Att leva i London med barn är extremt svårt. Man kan tjäna mycket pengar, men å andra sidan kostar det jättemycket att bo där. Det är mycket droger och hög kriminalitet. Dagis är jättedyrt och har ingen hög kvalité alls. Kommunala skolorna är inte bra, vill du ha bra skola för ditt barn är det internat eller privatskola som gäller och det är dyrt. Det är mycket trafik och tar sådan tid att ta sig överallt. Vi ville bara bort. Visst, om du är singel eller är ett ungt par, då är London roligt, men inte med familj.
Leo Filson har lärt sig uppskatta utomhusaktiviteter som nybliven norrbottning. Promenader på isen och slalomåkning. Och upptäckt problemet med blöta vinterskor, mössor och vantar. När han såg vantar och mössor ligga uppradade på element och skotorkare började tankar komma på att utveckla en ny produkt.
Idag står hans varma betongmöbel i stilren design i hans hall. Uppvärmd med fjärrvärme. I garaget som fått bli hemmafabrik finns fler exemplar redo för marknaden.
Han hoppas på att förskolor och skolor ska få upp ögonen för hans funktionsmöbel, inspirerad av levnadsvillkoren i Norrbotten.