Den här vandringsturen upp mot Norrbottens fjällvärld börjar väldigt långt bort, faktiskt på en annan kontinent. I USA, långt ute i vildmarken, kan besökare se anslag och skyltar som varnar: Daggmaskarna invaderar! I vissa nationalparker kan den som tar med sig daggmaskar även få böter. Maskarna som sprids från rabatter och komposter in i naturens ekosystem betraktas här som en stor miljöfara.
– Man vill inte att folk ska flytta jord som kan innehålla maskar eller maskägg ut i miljön, säger Jonatan Klaminder, professor i miljövetenskap vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Problemet började uppmärksammas i Minnesota på 1980-talet. Lokalbefolkningen såg att lummiga lönnskogar med grönspräcklig bottenvegetation, där örter och andra växter tidigare frodats, rätt snabbt förvandlats till mer leraktiga och sterila marker. Träden stod utspridda i områden som upplevdes som rätt torftiga. Den gröna och skira växtligheten på marken var i stort sett borta.
Först trodde man att det berodde på någon miljöförorening. Snart insåg man att förvandlingen var en effekt av daggmaskarnas grävande.
Till skillnad från till exempel lövmaskar, som bara rör sig i förnans övre skikt, och där gräver horisontella gångar, går daggmaskar mer på djupet, i vertikala schakt. Följden av deras grävande blir att jordskikten rörs om. Förnan dras ner, förmultnar och bryts ner, medan mineraljorden underifrån kommer upp till ytan.
Frön som tidigare kunnat ”söka skydd” under lövmassor på marken ligger nu, efter daggmaskarnas jordfräsande, plötsligt oskyddade för växtätare och kyla. De får svårare att gro och växtligheten på marken tynar bort. Resultatet blir de leraktiga ”markgolv” som växte fram i Minnesota.
– Den här omblandningen av jord kan vara förödande för vissa växter, säger Jonatan Klaminder.
Till följd av landisens utbredning under istiden hade stora områden i USA under lång tid aldrig några maskar. Den jord som lantbrukare och fiskare långt senare transporterade till nya områden innehöll både maskägg och fullvuxna maskar, som på detta sätt fick nya landområden att gräva i. Med nya landskapsbilder som följd, som i Minnesota.
Att maskar ses som ett miljöproblem i USA fick Jonatan Klaminder att fundera på om Sverige kan stå inför liknande problem.
Nu deltar han i ett forskningsprojekt som undersöker vilka effekter spridning av daggmask får i nationalparkerna i den svenska fjällvärlden. I Norrbottens fjällvärld undersöks magrare hedar och mer näringsrika fjällängar i Kvikkjokk, Abisko och Padjelanta, Sveriges största nationalpark. Ett område i Hemavan i Västerbotten undersöks också.
Det forskarna hunnit se hittills är att gräsartade växter, till exempel fårsvingel och brunrör, gynnas när daggmaskar invaderat, medan vintergröna buskar som blåbär och lingon minskar.
– Så hypotesen är att maskarna gynnar växter som gynnas av störningar, säger Jonatan Klaminder.
I USA säger ursprungsbefolkningen att ”daggmasken kom med den vite mannen”. I Sverige säger samen Sven-Ingvar Blind, bosatt och uppvuxen i Padjelanta nationalpark, som Klaminder intervjuat i samband med sin forskning, att det inte fanns några daggmaskar när han var ung. ”De kom på 1970-talet”. Ungefär samma observationer har gjorts av andra.
Forskningsprojektet pågår och inga resultat är klara. Men rätt säkert är att daggmask i tundran, alltså fjällmarken, har en gödselliknande effekt, eftersom tillgängligheten på kväve ökas. Maskarna tycks inte öka koldioxidutsläppen från tundran, kanske snarare tvärt om, men kan snabbt förändra vegetationen, precis som i Minnesota. Miljön och markerna kan förändras, och det relativt snabbt.
– Daggmasken ger effekter som är komplexa, sammanfattar Jonatan Klaminder.
Han fiskar gärna själv, helst flugfiske. När han var barn blev det ofta bäckmete.
– Det värsta ur ekologisk synpunkt, när man vet hur känsliga de här små bäckarna är, och även vad gäller spridande av maskar till nya miljöer.
Som forskare är han försiktig med att dra slutsatser innan alla fakta ligger på bordet, men med försiktighetsprincipen i ryggen skulle han råda alla som rör sig i fjällvärlden inte ta med sig och släppa ut daggmaskar på fisketuren.
– Bli inte förvånad om du nästa gång du ska vandra i en nationalpark får en påminnelse, säger han.