Vi bjuder på skrattfest

Vi släppte loss i föreställningen Vi-lössläppta. För femte året bjuder teatergruppen Vi på utomhusshow med garanterad skratteffekt. Ännu en gång är det befäst: Underbälteshumor roar.
Stilla flyter Kalixälven bak utomhusscenen vid Filipsborg. I logen serveras kaffe med dopp och vid biljettförsäljningen bjuds det på mygg-rollon. För det är fler än homosapiens som hittat till premiären av årets Vi-föreställning och när anklar, halsar och övrig bar hud rollats så kan showen starta och myggen samlas i ett besviket moln över publik och aktörer.
Språkförbistring
Men publiken är inte besviken. När Vi äntrar scenen kommer skratten rätt snart igång. Redan i första scenen släpper de loss,
publik och aktörer. För det är roligt när Carina Bergdahl och Peter Sundqvist är på solsemester och det är roligt att titta på män som lyder sin kvinnas minsta vink, hur tokigt de än är. I vart fall skoj för kvinnor, de skrattar, mycket.
När sedan språkförbistringarna med den spanske servitören, Erik Johansson, slutar med att kocken, "the cock", faktiskt heter Dick och inte är något annat än just ett namn så skrattas det gott igen.
Vi visar att alla skrattar åt underbälteshumor, så är det bara. Och det bjuds på en hel del sådan, viss med finess annat mer rakt på. När huvudförfattaren Lena Jansson fastnat rejält i toalettstolen, efter att ha gjort nummer två, och saknar papper då blir det skrattfest. När hon sedan brister ut i nödsång är det "skitroligt".
Texten till Gloria Gayners I will survive är underfundig och rapp, vad sägs om: "Kan du förstå, jag gjorde nummer två. Men pappret var slut och vad gör man då? Tog en handduk till mitt skrev för toaborsten rev. Jag har suttit här sedan åtta, hädanefter blir det potta."
Vilsna spermier
När sedan fyra förvirrade, vilsna spermier sprätter runt på scenen då är det härligt galet och nu skrattar männen, mycket.
Vid ett par tillfällen står scenen tom och ur högtalarna hörs dialoger, och det funkar. Publiken lyssnar och skrattar för det är roligt med tanter i telefonköer, som i detta fall Felia, det hopplösa att aldrig komma fram, alla känner igen sig.
I två timmar pågår showen och fyra unga entusiastiska Kalixbor, som gör allt från manus, regi, marknadsföring och sceneri lyckas med det som de föresatt sig.
Gruppen släpper loss och får
publikens uppskattning.
Inget snack om saken, Vi roar.