Valtemperaturen två dagar innan kyrkovalet är lika kylig som höstvinden som för första gången i år sveper genom gatorna i Luleå centrum. Vid Socialdemokraternas ensliga valstuga utanför Åhléns på Storgatan smattrar den röda S-flaggan.
Inne kurar några väljare med kaffe och kaka.
Stig Granlund är valarbetare för partiet och har mångårig vana från kyrkopolitiken, men nu kandiderar han inte.
– Svenska kyrkan ska vara en folkkyrka med låg tröskel som grundar sig på alla människors lika värde, jämlikhet och solidaritet. Kyrkan ska finnas till hands när folk behöver den, och det gör den.
Göran Sundström kliver in och får röstsedlar. Han säger att det är självklart att rösta, en princip, men så insatt i kyrkopolitiken säger han sig inte vara.
På Svenska kyrkans bönewebb finns böner som visar att han inte är ensam: ”Gud, visa mig det rätta alternativet i kyrkovalet! Jag orkar inte läsa.”, står det där.
I Luleå stift var det 14 procent som röstade vid förra kyrkovalet, 2005. 86 procent gjorde inte sin röst hörd.
Peder Jonsson, domprost i Luleå domkyrkoförsamling, tycker att det låga valdeltagandet är ett hot mot demokratin i Svenska kyrkan.
– Risken är att små grupper med egenintressen får ett oproportionerligt stort inflytande. Men jag ser ingen annan representativ modell som skulle vara bättre, säger han.
Det låga engagemanget kan bero på att människor är ganska nöjda med hur kyrkan fungerar, tror Jonsson.
Samtidigt som få röstar i kyrkovalet så är det 75 procent av alla nyblivna föräldrar som väljer att döpa sina barn in i Svenska kyrkan. Antalet som aktivt lämnar kyrkan är större än tidigare, men ändå inte fler än en till två procent.
Simon Matti, statsvetare vid Luleå tekniska universitet, jämför kyrkovalet med ett val i vilken medlemsorganisation som helst. Utfallet har bara betydelse för dem som är engagerade där, säger han.
Men den här ”föreningen” organiserar över 70 procent av befolkningen och har sex miljoner medlemmar.
Det är inte någon liten lobbygrupp det.
Anta att kyrkan skulle använda sin medlemsstyrka till att få kyrkorna upphottade med skattemedel, vip-kyrkbänkar med eluppvärmning och restaurang i kyrktornet för att locka besökare.
Lite märkligt är det ändå att 86 procent av medlemmarna rycker på axlarna och inte bryr sig om vem som styr denna jätteorganisation.
Bo Anders Arvidsson, miljöpartist i Jokkmokk, har titeln ”Herre” på partiets lista till kyrkovalet. Titeln ger mig associationer om att vi här har med att göra med en person med högre ambitioner än kyrkopolitiken.
– Står det Herre? Nä, det är fel, herr ska det vara. Man kan säga att jag är frilansare och arbetar med olika saker, därför har jag i ibland använt titeln herr. Det är obegripligt att de skrivit så, säger Arvidsson.
I Hackspettens gymnasieskola i Luleå sitter Stefan Widman, skolpräst, och Celina Falk, Svenska kyrkan. De bjuder på hallonkola och vill påminna eleverna om valet.
De som kommer förbi tar en kola, en del säger att de inte ska rösta och att de inte vet om de är medlemmar i Svenska kyrkan. Men några har bestämt sig för att rösta och är stolta för att få vara med i den demokratiska processen redan som 16-åringar.
– Självklart. Jag har längtat efter att få vara med och och påverka, säger Erika Westberg, 16.