Emil Jensen
Emil Jensen. Feminist, aktivist, artist, skådespelare, estradpoet och kanske framför allt - ordkonstnär. Som just nu är ute på en Sverigeturné i och med släppet av fjärde fullängdsalbumet Rykten. I Norrbotten stannade han till i Älvsbyn (lördag) och Haparanda (söndag). Och gissa om jag är glad att jag masade mig den ynka sträckan till Älvsbyn. För det här var WOW.
Inför ett trettiotal personer, mestadels äldre, äntrar en Lilla My-lik figur scenen (vilket är precis så han vill vara: Arg, fiktiv och med en bostadsrätt i Mumindalen). Han spejar ut över de glesa raderna och utbrister: "Publikrekord!"
Ja, ser man till Älvsbyns befolkning är det faktiskt 0,5 procent av denna på plats. Det har han räknat ut. Och ser man det så är det ju som att uppträda för 45 000 i London. Se där.
Men den lilla skaran verkar inte störa Emil Jensen nämnvärt. Han strålar, träffar säkert, pratar fort om sabeltandade tigrar och hur det ligger i våra gener att spana efter dem. Och först efter tio minuter kommer den första låten, Lite väl John & Yoko.
Och det är fantastiskt. Musiken är så levande den kan bli.
Tremannabandet - bestående av Lars Ljungberg, Charlotta Weber Sjöholm och Tomas Ebrelius - byter från cello, till såg, till piano, till fiol, till knackljud och visslingar. Texterna till varje låt är som små mästerverk. För att inte tala om de långa mellansnacken. Det är politiskt, naket, eftertänksamt och ack så snyggt. Och det märks verkligen att Emil Jensen har tävlat och kammat hem både SM- och EM-titlar i poetry slam.
Även om jag inte är så jätteförtjust i hans röst, klädd i skånsk
dialekt, är detta som helhet en riktig wow-upplevelse. Inklusive ljud, fantastiskt ljus och i en alldeles underbart vacker lokal.