För några månader sedan slavade brittiska Sarah "Rumer" Joyce bakom disken på ett deli och drömde om det stora genombrottet, som aldrig tycktes komma trots tio års idoga försök att slå igenom. Nu är Rumer nästan hetare än det stundande prinsbröllopet i England och hyllas av såväl Burt Bacharach som Elton John.
Sångerskan har liknats vid sin förebild Karen Carpenter, till viss del med all rätt. Men tyvärr är hennes röst alldeles för sval och saknar den där sista nerven för att leva upp till Carpenters uttryck.
Rumers låtar är lågmälda vardagsbetraktelser, rara men utan klor vassa nog att greppa tag på riktigt. Seasons of my soul är en totalt ofarlig upplevelse, samtidigt som det är en ganska fin, mogen och, på ett befriande sätt, ohipp platta.
Rumer kommer med säkerhet att gå hem hos ett mysigt par i medelåldern som vill lyssna på något "trevligt" medan de häller upp ett glas rött och ler till varandra över söndagssteken. Det är inte fy skam, bara lite väl småtrist.