Två tjejer. Varav en råkar heta Rebecka. Det är ungefär så mycket Sanna och Rebecka har gemensamt med Rebecca och Fiona, konstaterar NSD nöje innanför dörrarna i BD pops studio. En slags catchig, lite kaxig och samsjungen pop strömmar ut ur högtalarna och Ollie Olson höjer ett tystande finger.
Digital singel
Innanför ytterligare en dörr sitter Pajalatjejerna Rebecka Digervall och Sanna Kalla och framför den egna låten Anytime soon. De är BD pops första Hothouse-projekt. Vilket betyder att de under en period på sex till tolv månader får stöd, coachning och chansen att spela in en digital singel i BD pops regi. Den här typen av talangutveckling har visserligen BD pop ägnat sig åt under hela sin livstid, men i och med att verksamheten övergick i bolagsform den 1 mars i år, har arbetssättet fått ett namn och ett mer konkret mål: Årligen ska fem Hothouse-projekt genomföras och släppas vidare till en ny aktör, exempelvis ett skivbolag.
- Pust!
Sanna och Rebecka lutar sig bak i den ljusbruna plyschsoffan. Ollie Olsons minicollie (så ser den ut i alla fall) hoppar upp och lägger sig med huvudet i Sannas knä. Rebecca och Fiona har de hört talas om men mer än så är det inte.
- Vi har inget med dem att göra. Vi spelar popmusik och bildades 2007, innan man började prata om dem. Varför det blev just det här namnet var för att vi inte direkt kom på något annat, konstaterar Rebecka.
En punkperiod
För hennes del började allt hemma i Pajala för nästan tio år sedan. Som nioåring skrev hon sin första låt i idolen Avril Lavignes anda och några år senare bildade hon punkbandet UllaStava med klasskompisen Sanna.
- Det blev punk mest för att jag var inne i en punkperiod då, skrattar Rebecka och fortsätter:
- Vi hade en låt som hette Jag skiter i dig. Varje rast, även om den bara var tio minuter, så sprang vi till musikrummet på skolan och spelade.
Sanna nickar medhållande:
- Vi har spelat mycket med varandra men mest i hemlighet.
Ut ur byrålådan kom de först när en musiklärare åt dem fixade en spelning på ett café i Pajala. Och efter att de jättenervösa plöjt igenom sex låtar, har det bara rullat på. Som det så fint brukar heta. Den ena spelningen har lett till den andra. Och caféerna i Pajala har bytts ut mot spelningar utanför samhället. På lördag är de dessutom i distriktsfinal i musiktävlingen Rockkarusellen, tillsammans med fem andra norrbottniska band. Och vinner de där får de åka till riksfinalen i Stockholm den 28 maj.
Saknar självförtroende
- Det känns verkligen jättekul att vi tagit oss så här långt i tävlingen. Det kändes inte som att vi skulle göra det först, alla andra som var med har varit så bra, säger Rebecka.
Sanna nickar återigen instämmande och säger att det mesta kring dem nog handlat om tur, och att folk snarare sökt sig till dem än tvärtom.
- Sedan är vi nog ganska dåliga på att ta tag i saker. Och så är vi inte så... vad säger man... självgoda. Vi har nog inte så mycket självförtroende. Som det brukar vara i Tornedalen. Om vi inte hade spelat på det där caféet den där kvällen hade vi nog inte suttit här.
Men här sitter de. I den ljusbruna plyschsoffan i BD pops studio. Och det halvkassa iphone-demot är snart utbytt mot ett digitalt, professionellt sådant.
Vad har samarbetet med BD pop gett er?
- Vi har börjat tänka på musiken på ett helt annat sätt. Och framför allt så vågar vi tänka på det på ett annat sätt, säger Sanna.
Vad har ni för förhoppningar med musiken?
- Målet i första hand är att spela in en singel. Men drömmen är att få spela utanför Sverige, säger Rebecka.