Vad har gamla Skurholmsbaserade hiphopgruppen L-town crew gemensamt med en improviserande jazzpopduo sprungna ur det kyrkliga rummet? Mycket. Eller åtminstone en Per Ödberg. Det var nämligen i det som i början på 2000-talet kallades Luleås hiphoplöfte, som i dag 27-årige Per började sin musikaliska resa. Tillsammans med bland andra Zakarias "Zacke" Lekberg.
Gjorde alla beats
- Ja, jo, jag var med i lite olika band och L-town crew var ett av dem. Jag kontaktades nog mest för att jag kunde göra musik. Jag var ju inte så jätteinlyssnad på just den typen av musik men jag visste hur man gjorde och fick referensmusik att lyssna in mig på, säger Per och fortsätter:
- På de två första skivorna var det jag som gjorde alla beats. Till den tredje hade Zacke lärt sig hur man gjorde, så då spelade jag mest gitarr.
Lovande L-town crew gick och vann länsfinalen av Musik direkt 2001 och spelade dessutom in en hiphopversion av gamla progghjältarna Rekyls Stilla dagar i Luleå. I dag har L-town crew gått skilda vägar men Per och Zacke har fortsatt höras. Och samarbeta. På Zackes låt 1000-0 till idioterna från debutalbumet Visst är det vackert, är det Per som står för gitarrsolot.
- Ja, det är kul att bolla idéer med Zacke. Jag brukar skicka över sådant som jag har gjort och så kommer han med sina åsikter.
Uppmuntran hemifrån
Just gitarrspelandet var det som egentligen fick Per intresserad av musik. Han började med saxofon via kulturskolan, vilket inte alls var särskilt spännande. Men en gitarr och inga pekpinnar senare, var saken klar.
- Som en slags motreaktion till att läsa noter och spela som läraren sa, kom jag på att man kunde göra sin egen musik. Och så fick jag såklart mycket uppmuntran hemifrån, säger Per, vars pappa Christer Ödberg är en välkänd musiker i stan.
Utan att överdriva kan man lätt påstå att Per har talang för musikskapande, något han själv dock inte vill veta av.
- Jag upplever det svårt att tala om talang på det sättet. Visst har jag lätt för det. Men det är inte alltid bra det där med talang, säger Per och fortsätter:
- Jag har en teori. Ju snabbare man når sin talangtröskel, desto bättre. För ens utveckling. Och det var nog inte förrän på högskolan och universitet som någon lärare sa till mig att så här borde du göra.
Fem olika projekt
Efter L-town crew var det mest jazz som gällde. I dag ryms snarare jazzpop, akustisk pop och improvisationsmusik i de fem olika projekt Per både försöker hålla liv i och hålla isär.
- Jazzen har alltid funnits med, i och med att jag lyssnat på pappas spelningar. Men egentligen vill jag inte sätta någon genre på det jag gör. Jag lägger ingen värdering i genren. Jag kan inte säga att jag är jazzmusiker. Det finns så mycket bra musik. Det vore dumt att begränsa sig.
"Kreativt och kul"
Via Framnäs folkhögskola, Musikhögskolan i Piteå och Göteborgs universitet, har Per precis tagit examen från musiklärarprogrammet, nischad som improvisationspedagog. Besöket i Luleå handlar mest om att spela, tillsammans med Anders Ljungberg och den gemensamma gruppen Duo harmoni.
- Vi började egentligen mest på skoj, på en fest på Chalmers där det behövdes lite underhållning. Men vi gillade formatet, det var kreativt, kul och inte så många att ta hänsyn till, säger Per.
Grundtanken med Duo harmoni var att göra musik som passar bra i kyrkan. Inte på det andliga planet utan mer till själva kyrkrummet sett.
- Det är svårt att beskriva det vi gör men något åt samma håll som Jan Johansson och Georg Riedel. Svensk folkton, det är nog det närmaste man kan komma per definition, säger Per och fortsätter:
- Sedan kan man väl säga att vi försöker åstadkomma samma stämning som i klassisk musik, fast med pop- och jazzrelaterade instrument.