På tröskeln till svinnovember

Engelske TV-profilen David Frost intervjuade Olof Palme 1969. Palmes liv skildras i den nyutgivna biografin "Underbara dagar framför oss" (Norstedts).

Engelske TV-profilen David Frost intervjuade Olof Palme 1969. Palmes liv skildras i den nyutgivna biografin "Underbara dagar framför oss" (Norstedts).

Foto: Jan Collsiöö /SCANPIX /

Norrbottens län2010-10-30 06:00
Beskedet om att det blir en paus i det rödgröna samarbetet var väntat. De tre partierna misslyckades med uppgiften att samla en majoritet i riksdagen. Nu kan man vänta att de tre oppositionspartierna fortsätter samverka i lösare former och det är väl ingen djärv gissning att det främst kommer att bli S och MP som gör gemensam sak.
Om partierna inte samverkat inför valet 2010 och förlorat, då skulle många tvärsäkert säga att felet var att man inte lanserade ett alternativ till alliansen.
Jag tycker att det var rätt att satsa på det rödgröna samarbetet och lika rätt är det nu att trycka på pausknappen.

Min vän Rolf Alsing var en tid på sjuttiotalet chefredaktör för socialdemokratiska Nya Norrland i Sollefteå, inte så långt från Centerledaren Thorbjörn Fälldins Ramvik.
När de borgerliga vann valet 1976 stod energin i centrum. Då skrev Alsing i en krönika på ledarsidan att alla goda socialdemokrater skulle ta varmbad ofta, underförstått för att spräcka den borgerliga regeringens energiprognoser.
Det skämtsamma inlägget i en krönika på ledarsidan togs upp i riksdagen av en gravallvarlig Fälldin som framställde Alsing som en socialdemokratisk sabotör. Jag vill minnas att Olof Palme med glimten i ögat svarade på Fälldins attack.
Ironi går inte alltid hem, det är budskapet. Men ironi behövs i samhällsdebatten. Den dag hela debatten blir som ett långt PM är det fara å färde. Jag är inte alls ironisk.

Att teckna ett porträtt av Olof Palme är en stor, viktig och utmanande uppgift. Henrik Berggren, som arbetar vid ledarredaktionen på Dagens Nyheter, har i boken "Underbara dagar framför oss. En biografi över Olof Palme" (Norstedts) antagit utmaningen. I en drygt sjuhundra sidor tjock bok får vi följa Palme från anfäderna fram till den hemska februarinatten 1986.
Berggren upptäckte när han gick igenom de gulnade klippen att Palme tillhörde en annan tid. "Under de två decennier som gått sedan mordet har världen förvandlats på ett oåterkalleligt sätt. Palme var inkapslad i en epok som har kommit att kallas ´det korta nittonhundratalet´. "
Och visst är det så. Palmetiden förefaller vara väldigt avlägsen, på många sätt. Vilken S-politiker i dag skulle stolt deklarera "jag är demokratisk socialist"? Det var i varje fall inget bärande tema i valrörelsen 2010.

Utan att idyllisera vill jag säga att det var roligare på Palmes tid. Politiken sprakade, det var polemisk udd och djupt engagemang, något annat än den grötlunk som dominerar en stor del av dagens politiska liv.
Jag tycker att Berggren lyckats väl med det enorma materialet; ibland kommer han också in på intressanta sidospår. Porträtten av politiker från förra seklets andra hälft är genomarbetade. Det som slår en är vilket enormt gubbvälde det var; i det avseendet har politiken blivit mycket bättre och ett föredöme för andra.

Henrik Berggren tillhörde någon vänstergrupp i slutet av sjuttiotalet, han röstade på Socialdemokraterna på åttiotalet. Numera finns han alltså på den borgerliga bastionen DN.
Det är slående att det finns likheter mellan Berggren och en del av dem som skildras i boken, sådana som tände facklorna i Brand och släckte dem i Svenska Dagbladet, för att citera en känd mening. Men i ärlighetens namn så har inte den ibland nyliberala tonen i DN kommit att prägla boken.

Enligt min mening är Olof Palme i en särklass i den svenska politiken, en statsman av internationellt format. Berggrens utförliga skildring har stärkt mig i den övertygelsen.
Palme levde i en annan tid, före mobiltelefonerna och internet, och ingen lär väl mena att hans politik ska kopieras i 2010-talet. Däremot kan den ideologiska medvetenheten och den politiska passionen tjäna som exempel för nya generationers politiker.

På måndag börjar svinnovember, årets i särklass sämsta månad, kantad av grå dimma, ljummen pölsa och isregn. November är makulatur från de övriga elva månaderna. Ska du göra något stort, gör det för Guds skulle inte i november.
Bröllop, politiska utspel, boksläpp och fester kan vänta. Det gäller bara att svepa in sig i grådimman och fästa blicken mot första december.

Njut riktigt av den sista oktoberhelgen!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!